"Most folks are about as happy as they make up their minds to be."
- Abraham Lincoln
HYPNOSENS HISTORIA
Hypnosens vagga hittar vi i Egypten med de egyptiska prästerna och deras sömntempel där de botade sjukdomar. På British Museum finns en relief från en grav i Thebe, som visar en egyptisk hypnotisör och hans patient. De gamla grekerna hade också sömntempel och kelterna använde begreppet "magisk sömn". Man har även hittat grottmålningar som visar att människan redan för ungefär 1.000 år sedan började experimentera med hypnos.
ANIMALISK MAGNETISM
År 1584 utförde den italienska matematikern Girolamo Cardan ett experiment, där anestesi uppnåddes (betyder "utan känsel" och har att göra med upphävandet av förmågan att uppfatta eller bedövningen av sinnesintryck) med hjälp av en magnet och detta ledde till teorier att magnetism kunde förklara alla naturliga fenomen. Under mitten av 1700-talet influerades den tyske läkaren Franz Mesmer av dessa idéer och enligt hans teori hade planeterna inflytande på människans hälsa genom en osynlig magnetisk gas som omgav våra kroppar. Han trodde också att människan med viljekraft kunde flytta denna magnetiska vätska till olika områden i kroppen och därmed skapa förändringar. Mesmer kallade denna vätska för den animala magnetismens vätska. Enligt Mesmer berodde sjukdom på att den magnetiska vätskan inte var jämt fördelad i kroppen. Genom att föra sina händer över patientens kropp trodde Mesmer att han kunde omfördela vätskan, återställa balansen och patienten kunde återfå hälsan. Han började behandla patienter med magneter och hans resultat var häpnadsväckande. Patienter blev bra från alla möjliga symtom. Självklart väckte det här en hel del uppseende och läkarkollegerna blev så fientliga att Mesmer var tvungen att lämna Wien. 1783 tillsattes en kommission för att undersöka den animala magnetismen eller mesmerismen som den kallades. Man fann inga konkreta bevis för att det fungerade och menade att det var inbillning att patienten blev bra och att behandlingarna kunde vara skadliga. Rapporten förstörde Mesmers anseende och han försvann.
UPPTÄCKTEN AV ETT NYTT TILLSTÅND
År 1787 upptäckte Mesmers efterföljare, den franske aristokraten Markis de Puységur, ett tillstånd som kom att kallas för artificiell somnambulism (framkallad trance), en slags sömn när den som utförde behandlingen kunde dirigera patientens tankar och handlingar. Puységur blev snabbt en mycket framgångsrik hypnoterapeut och folk vallfärdade till honom från hela Frankrike. I början av 1800-talet beskrev den franske fysikern Alexandre Bertrand detta tillstånd som något som orsakades av individens egen föreställning. Den var också under denna period som den portugisiska munken Abbe Faria introducerade orientalisk hypnos. Han var den förste som framkallade somnambulism (framkallad trance) hos sina försökspersoner genom att säga "sov" till dem. Han ansåg också att denna sömn hos nervsystemet var ett helt naturligt tillstånd.
Trots dessa framsteg mötte mesmerismen ett komptakt motstånd från läkarkåren och utvecklingen stagnerade i över 60 år. Istället blev hypnos en underhållning med kringresande estradörer som demonstrerade trancetillstånd för publik.
TRANCE I MEDICINSKT SYFTE
År 1841 gav den schweiziske magnetisören Charles Lafontaine en uppvisning i magnetiska experiment i Manchester, England. Den välkände läkaren från Skottland, James Braid, råkade vara på plats och såg föreställningen. Han såg en flicka som försattes i trance och blev så upprörd att han gick fram för att avslöja bedrägeriet. Till hans stora förvåning upptäckte han att trancen var äkta. Braid började experimentera med vänner och släktingar och upptäckte att han kunde använda trancen för medicinska och kirurgiska syften. Han insåg att det inte fanns några magnetiska vätskor, utan att resultaten berodde på suggestionernas (det omedvetnas realiserande av en idé) inverkan på individen och att individens mottaglighet hade förhöjts på konstlad väg. Han uppsats och rapporter förlöjligades dock av läkarkåren.
UPPKOMSTEN AV ORDET "HYPNOS"
Det var Braid som började använda ordet "hypnos". Han trodde först att trancetillståndet var som sömn och lånade därför det grekiska ordet "hypnos" som betyder sömn. Braid insåg senare sitt misstag när han upptäckte att hans patienter inte sov, utan istället hörde allt och var kommunicerbara i detta tillstånd. Ordet "hypnos" har dock envist hängt kvar ända fram till idag.
HYPNOS SOM UNDERHÅLLNING
Under hela 1800-talet förkastades hypnos av den etablerade läkarkåren och man använde istället hypnos till magiska uppträdanden på scen. Detta är anledningen till att ordet "hypnos" började få en annan innebörd, än vad det egentligen var. Man förväntade sig magi och att problem skulle försvinna genom en enda behandling.
HYPNOSEN VINNER MARK
Den franske läkare Ambroise-Auguste Liebeault utvecklade hypnosen vidare och brukar kallas för den moderna hypnosens egentlige fader. Han var en vanlig landsortsläkare som började intressera sig för hypnos och lade grunden för suggestionsterapin. Han lyfte fram hypnosens som ett värdefullt verktyg inom läkekonsten, genom att hjälpa tusentals patienter. Hans framgång byggde på att han tog inget betalt om patienten gick med på att behandlas med hypnos istället för på det traditionella sättet. Han blev så vida känd att den berömda franska neurologen, professor Hippolyte Bernheim fick höras talas om honom. Liebeault lyckades nämligen bota ett fall av kronisk ischias som Bernheim haft hand om. Bernheim blev så arg över detta att han beslutade sig för att avslöja Liebeault som kvacksalvare. Han blev dock så häpen över det han såg, att han accepterade hypnosen och Bernheim blev en av de största auktoriteterna på området. Eftersom hans anseende var stort i hela Europa kunde läkarkåren inte negligera hans åsikter. 1886 publicerade Bernheim sin berömda bok "De la Suggestion". Här gav han många exempel på hypnosens läkande effekter och fastslog att många symtom var av psykisk karaktär.
NYA UPPTÄCKTER INOM HYPNOSEN
År 1880 kom den österrikiske läkaren Josef Breuer med en viktig upptäckt, som innebar att hypnosen kunde användas i vidare sammanhang än att bara suggerera bort symtom. Av en tillfällighet upptäckte han att när hans patient Bertha Pappenheim fick tala helt fritt under hypnos, visade hon en djup emotionell reaktion och efter detta försvann många av hennes symtom. När hans kollega Sigmund Freud (psykoanalysens fader) fick reda på detta blev han så intresserad att han hjälpte Breuer att undersöka fallet. De kunde bekräfta att det fungerade och istället för att direkt eliminera symtomen började man undanröja orsakerna till symtomen. Intresset för att förträngda traumatiska upplevelser kunde vara kärnan till emotionella störningar och att man på hypnotisk väg kunde komma åt dessa nedgrävda minnen, blev stor. Freud blev dock besviken på hypnosen därför att han inte kunde framkalla ett, enligt honom, tillräckligt djupt trancetillstånd hos sina patienter och han förkastade hypnosen som metod. Istället började han använda psykoanalysen som han själv upptäckt. Freud skrev senare att han ångrade att han inte fortsatt med hypnosen, eftersom han ansåg att hypnosen hade framtiden för sig.
HYPNOSEN IDAG
Två legendarer som bidragit till den moderna hypnosen är den amerikanske psykiatrikern Milton Erickson och hypnotisören Dave Elman. Erickson som dog i början av 1980-talet, var i över 50 år världens främste inom hypnoterapi. Erickson väckte den amerikanske psykologen och PhD:n Clark Hulls nyfikenhet. Han började forska i hypnos, vilket 1933 ledde fram till den första banbrytande vetenskapliga avhandlingen om hypnos "Hypnosis and Suggestibility". Erickson hade en enastående intuition och var en mästare på att nå snabba resultat. Erickson använde sig av en indirekt och subtil hypnosform, ett samtal där klienten många gånger inte insåg att denne var hypnotiserad. Till slut drog sig många för att ens skaka hand med Erickson, då hand kunde sätta personer i trans bara genom en handhälsning. Erickson har varit en viktig influens för hur hypnos och hypnoterapi utförs idag. Han har också haft en stor influens på NLP (Neurolingvistisk programmering), som delvis är baserad på hans arbetsmetoder.
Dave Elman, som dog i mitten på 1960-talet, stod för en mer direkt och auktoritär form av hypnos och utvecklade bland annat den moderna versionen av hypnosbedövning vid kirurgiska ingrepp. Elman tillbringade stora delar av sin yrkesverksamma karriär med att förläsa och utbilda bland annat läkare i fördelarna med att använda hypnos i kombination med den traditionella vården. Hans bok "Hypnotherapy" anses som en klassisker inom medicinsk hypnos.