A PIECE OF MY MIND

Här hittar du månadens nyhetsbrev.
Instagram och Facebook händer det mycket mer. Följ mig gärna där! 

Först och främst, det är skillnad på avundsjuka och svartsjuka. Avundsjuka innebär att man är missnöjd med det man har och vill ha det som någon annan har. Svartsjuka är en misstänksamhet eller en rädsla för rivalitet om exempelvis en partner eller vän.
 
Avundsjuka anses ofta som något fult och man skäms över det. Många vägrar att erkänna att de är avundsjuka, i alla fall öppet. Även jag kan bli avundsjuk ibland, men jag ser på avundsjukan på ett annat sätt. För mig är det bara en signal på att jag också vill ha det som den andra personen har. Det är en signal att det är något jag vill ha, något jag längtar efter eller är nyfiken på. Då säger jag till mig själv ”Go get it!” Så om jag blir avundsjuk på någon som har åkt till Antarktis för det är något jag själv skulle vilja åka till, sparar jag helt enkelt ihop pengarna och åker dit själv. Så nu vet ni vad jag sparar till.
 
Avundsjuka i sig behöver alltså inte vara ett problem. Du kan se avundsjukan som en signal på att du önskar dig något och du kan använda den som en drivkraft att få det du vill ha. Problemet uppstår när vi tycker att det är orättvist att den andra personen har det där vi vill ha. Att den andra personen inte borde få ha det där och vi är arga på dem för det. Det är det som kallas missunnsamhet och det är oftast det vi ger luft åt när vi skvallrar.
 
Använd avundsjukan konstruktivt. Om du är avundsjuk, se det som en signal, använd den som en drivkraft och gör något åt saken, go for it. Om du är missunnsam, då lider du och bästa sättet är då att få professionell hjälp att gå på djupet kring varför du känner så. Och tänk på, det behöver inte alltid handla om låg självkänsla.

Visa hela inlägget »


Tendensen att skjuta upp svåra eller tråkiga uppgifter är universell. Själv skjuter jag exempelvis konstant upp när det är läggdags eller de där tidiga morgonpromenaderna som gör att jag mår bra. Förmodligen för att jag lägger mig för sent. Det har visat sig att påbörja en uppgift ofta är mycket svårare än att faktiskt utföra uppgiften. När man väl har kommit igång är det oftast enklare att fortsätta. Det tuffa är alltså att starta. Så hur gör man?

Först och främst är det viktigt att veta att det kan finnas många anledningar till varför vi har svårt att börja. Vi kan känna osäkerhet, rädsla, stress eller bli överväldigade inför uppgiften. Att sätta igång kan få oss att känna oss otillräckliga, det är inte lönt, det är för svårt, jag orkar inte. Om det ligger en djupare och tuffare anledning bakom, kan du behöva hjälp av en coach eller terapeut. Om du upplever att det mest handlar om brist på motivation att sätta igång kan följande 2 tips hjälpa dig:

1. Motivation är i huvudet, ett koncept, ett begrepp. Genomförande är praktiskt. Om du har ett genomförandeproblem är det ofta för att ditt mindset kommit i vägen. Men då ska man väl jobba på sitt mindset så att man blir mer motiverad och kommer igång, kanske du tänker?

Nej. Det finns faktiskt ett effektivare sätt. Om du vill genomföra något, sluta tänk. Leta inte efter motivationen i huvudet. Stäng istället ner konversationen som pågår i ditt huvud innan den startar. Svälj inte betet. Sluta argumentera med dig själv. Fatta ett beslut kring något som du vill göra och ifrågasätt det inte. Var väldigt specifik i det du ska göra. Typ “jag ska träna imorgon kl 06.00”, “jag ska säga en sak vid nästa möte”, ”jag anmäler mig till kursen nu”. När du sedan börjar argumentera med dig själv, och jag garanterar att du kommer att göra det, ignorera det. Så fort du börjar argumentera med dig själv, ökar du risken att inte sätta igång.

2. Börja inte tänka storskaligt, mål, planer. Det första du behöver göra är att bemästra konsten att ”show up”. En vana måste först etableras, innan den kan förbättras. Du kan inte optimera förrän du blivit den personen som dyker upp. Krymp uppgiften. Börja superlitet. Så litet att du inte ens tycker det är lönt. Det du behöver träna upp är startmotorn. Så att ta på dig gympaskorna direkt på morgonen och promenera om så bara 2 minuter, eller att sätta dig vid datorn och arbeta på ditt projekt i 2 minuter, då tränar du på att starta.

Visa hela inlägget »


En del gillar uttrycket ”fake it till you make it”. De menar att genom att imitera självförtroende och kompetens tillsammans med ett optimistiskt mindset, kan en person förverkliga dessa kvaliteter i verkliga livet och därmed nå resultat.
 
Personligen gillar jag inte alls uttrycket ”fake it till you make it. När du talar om för dig själv att du ska ”fake it till you make it” förstärker du känslan av att du är en fake, en bluffmakare. Jag tror istället att när du medvetet bestämmer dig för vem du vill vara just idag, vare sig det är på jobbet, med dina vänner och din familj eller hur du vill uppträda i en viss situation, då sätter du en intention som hjälper dig att agera som den personen du vill vara. När du sedan gör rätt actions, inspirerar det dig att fortsätta anstränga dig och ta dig vidare på vägen som leder dig till din personliga framgång.  
 
Sätt medvetet morgon en intention om vem du vill vara just idag.
Vem vill du vara? Hur vill du tackla vissa situationer och människor under dagen? Sedan är det bara att träna varje dag på att vara den personen. Och när du misslyckas, för det kommer du att göra ofta, säg till dig själv ”jag tränar på det”, ”på det igen”, ”jag är stolt över mig själv för jag ger inte upp”.
 

Visa hela inlägget »


Nu måste jag bara skriva om passion, för det är ett ord som jag hör väldigt mycket i min bransch – personlig utveckling. Klienter kommer till mig och vill hitta sin passion. Workshops och föredrag har ofta fokus på att finna och följa sin passion. 

Passion är ett ord som vi ofta använder utan att riktigt förstå ordets ursprungliga betydelse. De flesta av oss använder ordet passion för att beskriva starka känslor som återspeglar en intensiv åtrå eller gränslös entusiasm. Vad du sällan får höra är den riktiga betydelsen av passion och varför du bör tänka ett varv till om du är beredd att följa din passion. 

Roten i ordet passion kommer från både latinets passiō och det grekiska ordet pathos, som båda betyder ”lidande, att lida”. 

Passion betyder helt enkelt en villighet att lida för det du älskar. Att något är så viktigt för dig att du är beredd att kämpa och lida för att uppnå det. Ett klassiskt exempel på detta är Jesus, som älskade mänskligheten så mycket att han var villig att lida och till slut dö på korset. Det är detta som kallas för ”The Passion of the Christ”. 

Om du vill följa din passion, så innebär det att du tar ett medvetet beslut att avstå från vissa saker för att fokusera din energi på de viktigaste aktiviteterna. Jag rekommenderar självreflektion för att få insikter kring vad du brinner för, vad det kommer att krävas av dig och vad du är villig att ge upp för att lägga mer tid på din passion.

Så tänk ett varv till kring om du verkligen vill finna och följa din passion, nu när du vet att det också innebär lidande? Är du villig att kämpa och ibland lida för att förverkliga din dröm? Eller kan det räcka att bara gilla något? 

Visa hela inlägget »


I veckan funderade jag på förklaringar. Vill börja med att säga att förklaringar har sin plats och ibland är de viktiga och nödvändiga. Men ibland förklaras det alltför mycket. Och en förklaring kan ibland göra mer skada än nytta.
Låt oss ta ett exempel. Du har glömt att ringa en vän som du lovat. När du väl kommer på det, vad gör du? Säger du förlåt, jag glömde och lägger till en förklaring? Är förklaringen/ursäkten rimlig, eller lägger du till den för att skyla över faktumet att du faktiskt glömde? Vanligt och högst mänskligt.

Men… när du förklarar börjar det handla om dig. Det är inte alltid mottagaren känner ursäkten. Du tror att förklaringen är en del av ursäkten, men istället kan det bli att det mest handlar om att skydda dig själv, skyla över eller ställa dig själv i en bättre dager.

Att förklara kan lätt bli en ursäkt för att slippa ta ansvar. Det är ju inte du som gjort fel, det finns ju en förklaring, en anledning till att det blev som det blev. Som mottagare känns det inte bra. Bättre respons är att äga misstaget och bara säga förlåt, jag tabbade mig. Det är rakryggat och äkta.

Visa hela inlägget »