A PIECE OF MY MIND

Här hittar du månadens nyhetsbrev.
Instagram och Facebook händer det mycket mer. Följ mig gärna där! 


I oktober lanseras min bok worldwide med fokus på USA. Det känns som en stor ynnest att få hjälpa fler människor att stå i sin egen POWER och skapa sin egen FRIHET.

Det gör gott i hjärtat när jag får mail hur boken har hjälpt människor att förstå sig själv bättre, att läka och hitta sin egen väg i livet. Dessa mail gör min dag. 

Mitt nästa steg kommer att bli att köra Open Circle via Zoom och då med boken som underlag. Vi jobbar helt öppet i gruppen med det vi önskar förstå och förändra i våra liv. Just nu kör jag Open Circle på VoiceHER som ett experiment för att se om det går att göra transformationer utan att träffas live och det är fantastiskt att se hur vi tillsammans kan skapa energi och hjälpa varandra.
För att köra dessa cirklar behöver jag fler som läser boken runt hela världen. Vill du vara med och hjälpa mig? 

Redan nu har E-boken släppts och du kan hjälpa mig genom att lämna en kort engelsk recension som bidrar till att boken synliggörs. 1-2 korta meningar räcker. 

Amazon måste du först köpa boken och dessutom ha handlat för $50 under senaste året, för att kunna lämna en recension. 
Barnes & Noble samt på Goodreads kan du lämna en recension utan att köpa boken, bara du skapar ett konto. 

Så här gör du på Amazon:

  1. Köp den engelska E-boken. Den kostar ca 95 kr. 
  2. Skriv en kort recension på engelska, 1-2 meningar räcker. 
    VIKTIGT! Den tryckta boken och e-boken är sammanlänkade på 2 sidor. Var noga med att klicka på e-boken när du lämnar recensionen. Om du lämnar recensionen på den tryckta boken kommer den inte att accepteras eller visas.
    Du måste också ha köpt för  $50 under senaste året.
 

Så här gör du på Barnes & Noble:

  1. Skapa ett konto.
  2. Klicka på denna länk för att komma direkt till min bok. 
  3. Scrolla ner till "Customer Reviews" och klicka på länken "Click here to be the first to review this product".
  4. Skriv en kort recension på engelska, 1-2 meningar räcker.


Så här gör du på Goodreads:

  1. Skapa ett konto.
  2. Klicka på denna länk för att komma direkt till min bok.
  3. Scrollar ner en bit tills du ser en knapp där det står "Write a review" och du ser även 5 gråa stjärnor. 
  4. Välja så många stjärnor du tycker den värd + glöm inte att också skriva en kort recension på engelska, 1-2 meningar räcker. 


Din recension är jätteviktig, för den gör att boken syns mer och kan hjälpa fler. 

Hjälp mig med min mission:
"I want you to stand in your power, with your heart open.
From this place, you can lead yourself and the world to freedom."
 

Visa hela inlägget »


Ända sedan 2009 har barn och ungdomars deltagande i svensk föreningsidrott stadigt sjunkit. Detta gäller alla åldersgrupper och kön. Kronprinsessans organisation Generation Pep gjorde en undersökning som visar att bara två av tio barn mellan 4-17 år nådde 2020 den rekommenderade mängden fysisk aktivitet och bara ett av tio barn lever hälsosamt, inkluderat både kost och motion.
 
Det är här många lyfter fram ungarnas skärmtid samt socioekonomiska faktorer som en stor anledning till att ungdomarna inte rör på sig ordentligt. Men precis som när jag arbetar med en klients problem, så är det sällan en orsak som skapar problemet. Att bara byta ut skärmtiden mot rörelse fungerar inte, om det inte finns ett attraktivt alternativ. Om träningen inte är rolig eller skapar gemenskap, då kommer ungarna heller inte att röra på sig.
 
Vi vuxna börjar äntligen inse att idrotten behöver förändras. Barn och ungdomar behöver ha roligt när de tränar och inte bara tänka matcher och resultat. Vi vuxna behöver lära våra barn att ”bara” ha roligt, utan någon form av nyttoaspekt kring det.
 
Häromveckan arbetade jag med en klient som var väldigt fokuserad kring att kombinera nytta med nöje. Han såg inte värdet av enbart nöje. Och låt mig säga, han är inte ensam om detta. Jag frågade vad nöje skänkte honom. Han svarade – glädje. Min nästa fråga blev då: så du menar att det inte finns någon nytta med glädje? Hans svar blev: när du säger sådär, så hör jag hur fel det låter.
 
Det finns absolut en nytta i nöje. Nöje skänker glädje. Och den glädjen är nyttig, för den gör dig till en gladare, mer harmonisk och balanserad person. Du sprider den glädje till andra. Livet flyter lättare.
 
Likadant är det för våra barn och ungdomar och idrott. Att få idrotta utifrån glädje och bara för nöjes skull skapar en massa positiva effekter. Idrotten är bra på att ta hand om de som vill något, men det blir ofta på bekostnad av de som inte har drivet att tävla.
 
Hur vill barn och ungdomar att deras idrott ska se ut?
Enligt Aftonbladet visar en färsk studie från förra året att unga mellan 15 och 24 år vill kunna påverka vilka tider, på vilket sätt och hur ofta de tränar. Något som ofta inte fungerar med klubbens bestämda scheman och krav på närvaro. En annan undersökning visar att en tredjedel är helt ointresserade av att tävla. Ytterligare en studie (ännu opublicerad) bekräftar att unga i allt större utsträckning inte tycker att tävlandet är viktigt. Allt detta pekar på att idrotten är felkonstruerad.
 
Jag tycker det låter som att våra barn och ungdomar är väldigt kloka och kan lära oss vuxna ett och annat om att göra saker bara för att det är roligt och skänker glädje. Ungdomarna vill gärna träna och ha gemenskapen i träningsgruppen, men inte alla kraven. Det blir för seriöst helt enkelt. Leken försvinner och därmed glädjen.
 
Hur gör DU?
Kan du göra saker bara för att de är roliga, eller måste det ofta finnas en nyttoaspekt med? När du exempelvis tränar, väljer du något som du verkligen tycker om, eller väljer du en aktivitet för att den är effektiv och med hög nyttofaktor?
 
Vad skulle hända om du valde glädje på regelbunden basis och såg det som nytta?

Visa hela inlägget »

Många lärare inom personlig utveckling lyfter fram vikten över att börja dagen på rätt sätt. Den amerikanska coachen Mel Robbins säger ”It doesn’t matter when you wake up, but how you wake up”. Jag har själv skrivit om vikten av en bra morgonstart för det sätter tonen för resten av dagen. Men… det är viktigt att förstå att det alltid finns ytterligare perspektiv på allting. Så även detta.

I veckan jobbade jag med en klient som nämnde att han läst om hur viktigt det var att börja dagen på rätt sätt. Men att starta dagen på ”rätt” sätt blev ett hinder för honom. För när han inte fick till det rätt direkt på morgonen, så tyckte han att det inte var lönt att fortsätta att göra bra saker under dagen, det mesta havererade och han lade sig på kvällen missnöjd med sig själv.
Så han behövde vända på det. Jag föreslog FINISH STRONG – avsluta starkt. Att det viktiga är inte hur han startar dagen, utan att han avslutar dagen på ett sätt som gör att han kan lägga huvudet på kudden på kvällen, nöjd över sig själv för att han har gjort ett par bra saker under dagen.

Det viktiga i personlig utveckling är att förstå att det inte finns ”one size fits all”. Om du blir inspirerad av att starta dagen på rätt sätt för det ger dig en positiv skjuts framåt – gör dina morgonritualer. Om du däremot känner en press och ett misslyckande om din morgon inte startar rätt, se till att avsluta starkt. Att du har fler möjligheter under dagen att göra de där bra sakerna för dig själv.

Så välj vad som passar dig. Börja dagen rätt/bra eller avsluta starkt. Bara du gör något. 

Visa hela inlägget »

Den vanligaste ursäkten jag hör är "Jag har inte tid". Jag har använt den ofta själv. Tills jag förstod att jag inte hade ett tidshanteringsproblem.
 
Det finns många konsulter som erbjuder råd och workshops kring time management, som lär människor och företag att använda sin tid bättre. Låt oss närma oss detta från en annan vinkel.
 
Du har 24 timmar om dagen, oavsett vad du gör. Du kan inte böja tid, du kan inte skynda på tiden, sakta ner det eller maximera den. Även om din egen upplevelse av tid kan variera, är en sekund fortfarande en sekund. Så vi har alla lika mycket tid.
 
Tänk om du inte har ett time management problem utan ett prioritetsproblem och i grunden ett självhanteringsproblem?
 
En av de bästa böckerna jag har läst är Essentialism av Greg McKeown. Det handlar om att utmana kärnantagandet "du kan ha allt" och "jag måste göra allt" och ersätta det med att göra "rätt sak, på rätt sätt, vid rätt tidpunkt".
 
Att välja det som är viktigt gör att du kan ta kontroll över dina egna val så att du kan kanalisera din tid, energi och ansträngning åt att nå dina mål och bidra till världen.
 
Jag älskar McKeowns resonemang kring prioriteringar. Ordet "prioriteringar" var ursprungligen singularis - prioritet. Det var en sak som var viktigast för dig att fokusera på, inte flera saker. Idag pratar vi om prioriteringar i plural. Sanningen är att för många prioriteringar betyder att du inte har någon.
 
Så överväg att ändra hur du hanterar dina prioriteringar istället för hur du hanterar din tid. Var lägger du din energi och din uppmärksamhet?
 
Fråga dig själv:

  • Vad betyder mest för mig just nu?
  • Vilken typ av actions kan jag göra just nu som mest speglar mina prioriteringar?
  • Är mina prioriteringar i linje med min partners prioriteringar, familj, vänner, chef, kollegor?
  • Vad på min tallrik speglar inte mina prioriteringar och hur får jag bort det från min tallrik?

 
Dela dina prioriteringar med någon du litar på och be dem att stödja dig.

Visa hela inlägget »

Våra första 2.000 dagar i livet (upp till ca 5 års ålder) är den period jag kallar nedladdningsperioden. Dessa 2.000 dagar formar resten av våra liv och det är här vi lär oss att förstå både oss själva och vår omvärld. Vi lär oss använda vår kropp och vår hjärna, förstå våra känslor och skapa vänskaper.
 
I dokumentären Becoming You på Apple-TV, har man följt 100 barn runt om i världen, från Nepal till Japan och Borneo och deras första 2.000 dagar på jorden. En otroligt lärorik och mycket snyggt filmad dokumentär i 6 delar. En av sakerna som fastnade hos mig var berättelsen om Ruru.
 
Ruru, en pojke från Tokyo, möter sin första utmaning som kommer att forma hans uppfattning om honom själv och hans egen kapacitet. Rurus pappa ber honom att gå och handla sushi till familjen. Ruru undrar om han ska gå själv och hans pappa säger YES, you can do it!
 
Ruru ger sig ut på Tokyos gator för att köpa sushi. Ovanligt?
 
Ruru är 3 år.
 
Nu höjer nog rätt många på ögonbrynen. I Japan är det här däremot väldigt vanligt. Det är en sed känd som ”det första ärendet”. Det är barnets första introduktion till riktigt oberoende. Ruru lär sig att han har kapaciteten att göra något han aldrig tidigare har gjort. Det är en annan pojke som kommer tillbaka, full av självförtroende. Det här är ett viktigt steg i att bygga en identitet om vem han är.
 
Nu säger jag inte att du ska släppa ut din 3-åring i stan alldeles själv för att köpa middag. Det jag däremot vill säga är att du kan utmana dina barn tidigare än du tror, när det gäller att skapa självständighet och självförtroende.
 
När jag var runt 9-10 år tränade min mamma mig i hushållsekonomi. Hon gav mig veckans hushållskassa och lät mig sköta ekonomin under hela veckan. Jag fick köpa mat, ge bensinpengar till pappa och betala småutgifter. Moroten var att jag fick behålla de pengar som blev över efter veckans slut. Gissa om jag blev bra på att titta på röda priser i matbutiken och fråga mina föräldrar om de verkligen behövde köpa vissa saker.
 
Idag kan jag se hur det har skapat en nyttig självständighet i mig, som jag är tacksam för.
 
Så vad kan du träna ditt barn, eller kanske dig själv i? Vad skulle kunna bli ”det första ärendet” i exempelvis din egen självständighet?

Visa hela inlägget »