A PIECE OF MY MIND

Här hittar du månadens nyhetsbrev.
Instagram och Facebook händer det mycket mer. Följ mig gärna där! 


En del gillar uttrycket ”fake it till you make it”. De menar att genom att imitera självförtroende och kompetens tillsammans med ett optimistiskt mindset, kan en person förverkliga dessa kvaliteter i verkliga livet och därmed nå resultat.
 
Personligen gillar jag inte alls uttrycket ”fake it till you make it. När du talar om för dig själv att du ska ”fake it till you make it” förstärker du känslan av att du är en fake, en bluffmakare. Jag tror istället att när du medvetet bestämmer dig för vem du vill vara just idag, vare sig det är på jobbet, med dina vänner och din familj eller hur du vill uppträda i en viss situation, då sätter du en intention som hjälper dig att agera som den personen du vill vara. När du sedan gör rätt actions, inspirerar det dig att fortsätta anstränga dig och ta dig vidare på vägen som leder dig till din personliga framgång.  
 
Sätt medvetet morgon en intention om vem du vill vara just idag.
Vem vill du vara? Hur vill du tackla vissa situationer och människor under dagen? Sedan är det bara att träna varje dag på att vara den personen. Och när du misslyckas, för det kommer du att göra ofta, säg till dig själv ”jag tränar på det”, ”på det igen”, ”jag är stolt över mig själv för jag ger inte upp”.
 

Visa hela inlägget »


Nu måste jag bara skriva om passion, för det är ett ord som jag hör väldigt mycket i min bransch – personlig utveckling. Klienter kommer till mig och vill hitta sin passion. Workshops och föredrag har ofta fokus på att finna och följa sin passion. 

Passion är ett ord som vi ofta använder utan att riktigt förstå ordets ursprungliga betydelse. De flesta av oss använder ordet passion för att beskriva starka känslor som återspeglar en intensiv åtrå eller gränslös entusiasm. Vad du sällan får höra är den riktiga betydelsen av passion och varför du bör tänka ett varv till om du är beredd att följa din passion. 

Roten i ordet passion kommer från både latinets passiō och det grekiska ordet pathos, som båda betyder ”lidande, att lida”. 

Passion betyder helt enkelt en villighet att lida för det du älskar. Att något är så viktigt för dig att du är beredd att kämpa och lida för att uppnå det. Ett klassiskt exempel på detta är Jesus, som älskade mänskligheten så mycket att han var villig att lida och till slut dö på korset. Det är detta som kallas för ”The Passion of the Christ”. 

Om du vill följa din passion, så innebär det att du tar ett medvetet beslut att avstå från vissa saker för att fokusera din energi på de viktigaste aktiviteterna. Jag rekommenderar självreflektion för att få insikter kring vad du brinner för, vad det kommer att krävas av dig och vad du är villig att ge upp för att lägga mer tid på din passion.

Så tänk ett varv till kring om du verkligen vill finna och följa din passion, nu när du vet att det också innebär lidande? Är du villig att kämpa och ibland lida för att förverkliga din dröm? Eller kan det räcka att bara gilla något? 

Visa hela inlägget »


I veckan funderade jag på förklaringar. Vill börja med att säga att förklaringar har sin plats och ibland är de viktiga och nödvändiga. Men ibland förklaras det alltför mycket. Och en förklaring kan ibland göra mer skada än nytta.
Låt oss ta ett exempel. Du har glömt att ringa en vän som du lovat. När du väl kommer på det, vad gör du? Säger du förlåt, jag glömde och lägger till en förklaring? Är förklaringen/ursäkten rimlig, eller lägger du till den för att skyla över faktumet att du faktiskt glömde? Vanligt och högst mänskligt.

Men… när du förklarar börjar det handla om dig. Det är inte alltid mottagaren känner ursäkten. Du tror att förklaringen är en del av ursäkten, men istället kan det bli att det mest handlar om att skydda dig själv, skyla över eller ställa dig själv i en bättre dager.

Att förklara kan lätt bli en ursäkt för att slippa ta ansvar. Det är ju inte du som gjort fel, det finns ju en förklaring, en anledning till att det blev som det blev. Som mottagare känns det inte bra. Bättre respons är att äga misstaget och bara säga förlåt, jag tabbade mig. Det är rakryggat och äkta.

Visa hela inlägget »

 

Hur känns det när du får höra:
Det som är så enkelt. Det är inte så svårt, det är bara att….. Kan du inte det?
 
Häromveckan var det en person som sa till mig ”det är jättelätt, det är ju bara att smaka sig fram” när jag skulle försöka få till en bra kryddning i en gryta. Kan nämna att jag är urusel på att laga mat. Nej, tänkte jag lite surt, det är inte bara att smaka sig fram för mig. Jag kan följa ett recept, men be mig inte free-flowa för då smakar det katastrof. Jag har inte riktigt kommit på vad som gifter sig bra i smakväg. 
 
Många gånger säger vi så till någon som kämpar med något som vi själva tycker är det mest självklara som finns att göra eller klara av. Mottagaren på andra sidan däremot (i det här fallet jag) kan uppleva sig dum och trög.
 
Självklart ligger problemet hos mig som mottagare för jag väljer att tolka det negativt, men jag skulle ändå vilja slå ett slag för att tänka efter. Att istället för att tala om för personen hur enkelt det är, vilket kan tolkas som att du borde veta, uppmuntra och erbjud din hjälp. Skippa ”det är enkelt, det är inte så svårt, det är bara att…” Säg istället ”jag hjälper dig, jag visar dig, jag lär dig”. Jag lovar, det känns bättre för mottagaren.
 

Visa hela inlägget »

Om du inte har sett filmen ”Don’t look up” som går på Netflix, gör gärna det. Det är en hysterisk film som handlar om en asteroid som är på väg mot jorden och människans totala förnekelse inför hotet om utrotning. Man kan lätt dra paralleller med våra klimatförändringar och utsläpp.
 
Om du ser filmen, eller i alla fall trailern, så blir den naturliga frågan ”hur kan så många människor blunda för att det håller på att gå åt fanders”? Enligt Sébastien Bohler, författare och specialist inom molekylär neurobiologi, är det hjärnans njutnings- och belöningscentrum som ställer till det. Dess uppgift är att se till att vi tar oss fram dag för dag, istället för att planera inför framtiden. Ungefär som när vi levde för tiotusentals år sedan och det viktigaste var att överleva dagen. Vår hjärna har alltså inte uppdaterats nämnvärt. Så även om vår hjärna har utvecklats evolutionärt med en främre del, neocortex, med ett intellekt som förstår att vi behöver planera framåt och göra kloka val för att vår framtid ska bli bättre, så konkurrerar detta mer långsiktiga intellekt med vårt belöningscenter som sprutar ut belöningshormonet dopamin och det är lätt att vi  blir beroende av de snabba kickarna. Allt ska hända snabbt, här och nu.
 
Dopamin i sig är inte dåligt, det hjälper oss att uppleva njutning, tillfredsställelse och motivation. Som när du har lyckats med något och du känner dig nöjd, då är det dopaminet som flödar i hjärnan. Problemet uppstår när vi blir beroende av kickarna och inte kan vänta på belöningen som kommer längre fram, eller när vi inte kan tänka klokt idag för att skapa en bättre framtid. På grund av hjärnans dragkamp mellan viljan att göra det rätta och önskan om belöning, så kommer vi alltid att vara inkonsekventa och pendla mellan att i ena stunden sopsortera för att i nästa stund unna oss en resa till Spanien som äter upp hela vår koldioxidbudget för året.
 
Om du regelbundet ökar dina dopaminnivåer blir det lättare för dig att även hålla ut och kämpa för de mer långsiktiga målen. Du kan öka dopaminet helt naturligt med:
 

  • Rörelse och träning
  • Kalla duschar
  • Massage
  • God sömn
  • Lyssna på musik

 

Visa hela inlägget »