Många av mina klienter talar om för mig hur de självsaboterar. Hur de förstör för sig själva, saboterar möjligheter, saboterar det som är bra. Ofta kopplar de ihop det med självkänslan. Jag är inte värd att må bra, jag tycker inte om mig själv… Men självsabotage kan exempelvis både handla om skydd och att behålla kontrollen. Köp inte de generella förklaringarna som du hör överallt. Dyk djupare!
Så här ser jag på självsabotage.
I 95% av fallen handlar det om att skydda sig själv, inte förstöra eller sabotera. Det ser ut som självsabotage, men i själva verket försöker vi skydda oss mot något som vi tror kan orsaka oss smärta. Så vi backar. Vi drar oss ur. Vi skapar konflikter i relationer, så att vi får en anledning att lämna. När en möjlighet erbjuds, säger vi att timingen inte är rätt eller så velar vi fram och tillbaka så länge att dörren stängs.
Det du behöver undersöka är vad som ligger under ytan. Vad är du så rädd för att du hellre saboterar något nu, än att grabba tag i det du verkligen vill ha?
Eller kan det vara så att när du självsaboterar så kan du därmed förutsäga vad som kommer att hända, vilket skapar en illusion av självkontroll? Försöker du alltså behålla kontrollen i ditt liv?