Först och främst, det är skillnad på avundsjuka och svartsjuka. Avundsjuka innebär att man är missnöjd med det man har och vill ha det som någon annan har. Svartsjuka är en misstänksamhet eller en rädsla för rivalitet om exempelvis en partner eller vän.
Avundsjuka anses ofta som något fult och man skäms över det. Många vägrar att erkänna att de är avundsjuka, i alla fall öppet. Även jag kan bli avundsjuk ibland, men jag ser på avundsjukan på ett annat sätt. För mig är det bara en signal på att jag också vill ha det som den andra personen har. Det är en signal att det är något jag vill ha, något jag längtar efter eller är nyfiken på. Då säger jag till mig själv ”Go get it!” Så om jag blir avundsjuk på någon som har åkt till Antarktis för det är något jag själv skulle vilja åka till, sparar jag helt enkelt ihop pengarna och åker dit själv. Så nu vet ni vad jag sparar till.
Avundsjuka i sig behöver alltså inte vara ett problem. Du kan se avundsjukan som en signal på att du önskar dig något och du kan använda den som en drivkraft att få det du vill ha. Problemet uppstår när vi tycker att det är orättvist att den andra personen har det där vi vill ha. Att den andra personen inte borde få ha det där och vi är arga på dem för det. Det är det som kallas missunnsamhet och det är oftast det vi ger luft åt när vi skvallrar.
Använd avundsjukan konstruktivt. Om du är avundsjuk, se det som en signal, använd den som en drivkraft och gör något åt saken, go for it. Om du är missunnsam, då lider du och bästa sättet är då att få professionell hjälp att gå på djupet kring varför du känner så. Och tänk på, det behöver inte alltid handla om låg självkänsla.