A PIECE OF MY MIND
2022 > 12
Hur du skapar en större chans att lyckas med dina planer 2023 genom att inse att ingen kommer att pusha dig framåt + att samtidigt be om hjälp att bli pushad. Låter lite dubbelt, eller hur? Låt mig förklara.
När du är barn är det dina föräldrar och andra vuxna som pushar dig att göra saker som du tycker är tråkiga, obekväma eller jobbiga, för att du ska röra dig framåt.
När du blir vuxen är det plötsligt ditt jobb att vara din egen förälder. Att pusha dig själv. Inga lärare, föräldrar eller coacher kommer att pusha dig att göra jobbet som behövs för att du ska nå dit du vill.
Ingen kommer att säga till dig att stänga av TV:n, gå iväg och träna, söka ett nytt jobb eller ringa de där viktiga samtalen. Allt är upp till dig. DU behöver växa upp och bli din egen förälder för att ta dig dit du vill.
Mycket handlar om små beslut i stunden. Ofta baserar vi våra beslut på hur vi känner i stunden. Känslorna fattar alltså besluten. Det är därför föräldrar ibland behöver fatta besluten, för annars skulle barnen inte lägga sig i tid, göra sina läxor eller äta nyttigt. Detta är föräldrarnas jobb.
Som vuxen behöver du kunna pusha dig själv i stunden, när det känns lite tråkigt eller motigt, eftersom det inte alltid kommer att kännas bra eller lätt att göra vissa saker.
Men här kommer något viktigt! Speciellt nu när du står inför ett nytt år, med nya planer och mål eller ett omtag om de gamla. Även om du behöver kunna pusha dig själv, behöver du också support. Kanske inte i form av tjat eller regler som med dina föräldrar, utan mer positivt pushande från en omtänksam partner, vänner eller en stödgrupp.
När kvinnor kommer till mig och exempelvis vill bli mer hälsosamma (det är flest kvinnor som kommer till mig för det) så frågar jag om deras partner stöttar dem. Kvinnorna svarar då att partnern säger uppmuntrande ord till dem. Då brukar jag fråga om partnern gör något praktiskt. Nej, säger de flesta.
Här kommer min devis: Support innebär inte att sitta i soffan och heja på!
Uppmuntrande ord räcker inte alltid, ibland behöver vi praktisk hjälp. Så om du är en partner, en vän, en familjemedlem – gå med ut och gå, hjälp till att handla eller laga den nyttiga maten, utför den svåra uppgiften tillsammans, pusha genom att du samtidigt gör något du tycker är jobbigt… Och även om du får lite gnäll från den du ska hjälpa, håll ut och vet att gnället inte handlar om att du gör fel, bara att personen har en tröskel att ta sig över. En relation är ett team, en vänskap är ett team, en familj är ett team. Det är meningen att vi ska hjälpa varandra.
Jag minns när jag vandrade med Wim Hof i spanska Pyrenéerna. De starka, unga killarna fick gå längst bak och de äldsta i gruppen fick gå längst fram. Jag kunde känna hur de unga killarna var frustrerade. De hade svårt att inte göra små utbrytarförsök och springa om klungan. Men Wim var benhård. De unga fick lära sig tålamod och att hålla samma takt som hela gruppen kunde klara av. Att vi skulle upp för bergen tillsammans, inte vinna. Det fanns ytterligare en tanke med att ha de starka, spurtiga killarna längst bak. De äldre längst fram fick eld bakifrån att inte ge upp. Som att de yngre lyfte dem framåt med sin energi. Jag kommer ihåg hur gruppen till slut blev en enhet där alla hjälptes åt och vi alla fick njuta av att bada i de kalla vattenfallen på toppen.
Och du som behöver pushen, sätt dig ner med din supportperson och säg exakt vad du behöver. Vad den personen får lov att säga och göra, för att pusha dig. Och om det inte fungerar, sök upp en supportgrupp.
YOU’VE GOT TO FEEL IT TO HEAL IT!
Jag brukar säga till mina klienter att de inte kan tänka sig ur ett känslomässigt problem. Och att om de stannar i huvudet och inte känner i kroppen kommer de inte att uppleva livet, eftersom känslorna är det som ger livet sina nyanser. Att känslor är budbärare som hjälper oss att navigera i livet. Du kan inte veta vad du vill och behöver på djupet, om du inte känner.
Dr Russel Kennedy har lärt mig ett nytt begrepp – kognitiv bypassing. Det innebär att undvika känslor genom att bara vara i huvudet. Att tro att negativa känslor och trauman kan fixas kognitivt eller genom att omstrukturera sättet vi tänker på.
Många idag lever uppe i huvudet och undviker att vara i kroppen, eftersom där finns de obekväma känslorna. Många klienter kommer till mig med idén att de bara behöver ändra sina tankar, så blir allt bra. Många terapeuter och coacher lär ut att tankarna är roten till negativa känslor, oro, ångest och depression och lösningen är att ändra sina tankar.
Men vi kan inte processa och läka våra känslor som finns i kroppen enbart genom att skapa nya tankar. Det går inte att bara tänka positivt för att må bättre. Du som är orolig eller rädd vet vad jag pratar om. Det hjälper inte om du säger i tanken att allt är ok, känslan är starkare.
Det är inget fel i att förändra våra tankar. Det är inget fel i att förstå grundorsaken till våra jobbiga känslor eller trauman. Tvärtom, det kan hjälpa till. Men när vi tror att det endast är våra tankar som behöver förändras för att vi ska läka, då är vi på fel spår. Den jobbiga sanningen är att vissa känslor måste kännas för att läkas, du kan inte tänka bort dem. Det måste finnas tid att vara med känslan och känna den utan att addera tankar. Att förstå kognitivt är bara en del av läkningen.
Vissa saker behöver inte ens förstås eller förklaras, bara kännas. Att omfamna känslan, låta den gå genom kroppen, transformeras och integreras i en trygg miljö kan göra underverk. När du börjar tänka kan du istället förlora den djupare mening som känslan förmedlar. Du tappar känslans potentiella budskap. Känslorna kan nämligen sällan förklaras på ett sätt som matchar deras mening. Känslor är budbärare och ofta behöver man först känna budskapet för att sedan tolka om det behövs. Att tolka först och sedan känna känslan i kroppen kan förminska den.
Kognitiv bypass lindrar smärtan kortsiktigt, eftersom hjärnan får en dopaminkick. Tyvärr är det inte en långsiktig lösning. Istället kan hjärnan bli beroende av kickarna att få ”svar”, men det läker inte känslorna. Därför sägs det ”you’ve got to feel it to heal it”.
Att hålla spacet för mina klienters känslor är det jag tycker mest om att göra. Det behövs så lite för att skapa en stor förändring. När en känsla släpper i kroppen, skapas utrymme för något nytt.