A PIECE OF MY MIND.

2018 > 12


 

I höstas lyssnade jag på 15-timmars mastodontboken 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos, av den kanadensiska kliniska psykologen och psykologiprofessorns Jordan Peterson.
 
Puh!
 
Ett resonemang som jag verkligen gillade var det kring att vara allt man vill vara, att vara perfekt, existera helt utan begränsningar. Men om du redan är allting, alltid, överallt, då finns det ingen vart att gå och inget att bli. Allt som skulle kunna bli något, är redan. Och allt som skulle kunna hända, har redan hänt.
 
Vår existens och våra begränsningar är tätt sammanlänkade och för att vårt liv ska bli intressant behövs begränsningarna.
 
Superman (Stålmannen på svenska) skapades 1938 av Jerry Siegel och Joe Shuster. I början kunde Superman flytta bilar, tåg och till och med fartyg. Han kunde springa fortare än tåget och han kunde hoppa över höga byggnader. Efter ett tag började hans krafter expandera och i slutet på 60-talet kunde han flyga fortare än ljuset, han hade superhörsel och röntgensyn, han kunde smälta metall med sina ögon, frysa objekt och orsaka orkaner med sitt andetag, han kunde flytta planeter, kärnkraftsexplosioner kunde inte skada honom och om han blev skadad, så läkte han omedelbart. Superman blev osårbar.
 
Här började något underligt att hända. Han blev tråkig. Ju mer fantastiska hans förmågor blev, desto svårare var det att hitta intressanta saker för honom att göra. Supermans problem blev att han kunde ta sig ur vilka situationer som helst och det gjorde honom tråkig, vilket gjorde att hans karaktär Superman nästan dog ut.
 
Man började då skriva om Superman och tog bort en hel del av hans superkrafter. Han kunde inte längre flytta planeter, han blev beroende av solen för sina krafter, han blev sårbar av kryptonit. Superman fick helt enkelt begränsningar. En superhjälte som kan göra precis vad som helst visade sig bli en icke-hjälte. Han är inget specifikt, därför är han inget. Han har inget att sträva mot, så man kan inte beundra honom.
 
Så att vara någon verkar kräva begränsningar. Kanske för att VARA kräver att BLI. För att bli något eller någon betyder att bli något mer, eller i alla fall något annorlunda. Och att bli något mer eller annorlunda är bara möjligt för något som är begränsat.
 
Så se dina begränsningar som en möjlighet att sträva att bli något mer. Själv tänker jag fortsätta att försöka se mina begränsningar som möjligheter, att begränsningarna gör att jag har något att sträva mot, och att det gör mitt liv intressant.
 
<3 Karin
 

Visa hela inlägget »

Dr. George Land släppte en bomb under TEDxTuscon när han berättade de chockerande resultaten kring ett kreativitetstest utvecklat för NASA, men som han testat på skolbarn.
 
NASA hade bett Dr. George Land och Beth Jarman att utveckla ett specialiserat test där de kunde mäta den kreativa potentialen hos NASAs raketforskare och ingenjörer. Testet blev väldigt lyckat för NASA, men forskarna var nyfikna och ville ta det ett steg längre. Var kommer den här kreativiteten från? Är man född med den, är den inlärd, eller kommer den från vår erfarenhet?
 
Forskarna gav testet till 1.600 barn mellan åldrarna 4-5 år. Och gissa om de blev chockade. Testet handlad om förmågan att komma på nya, annorlunda och innovativa idéer kring problem. Hur många procent av barnen tror du klassades som genier inom kategorin uppfinningsrikedom?
98 procent.
 
Forskarna var så förbluffade att de beslutade sig för att göra en längre studie och att testa barnen igen 5 år senare, när de var 10 år gamla. Resultatet? Bara 30 procent av barnen klassades nu som genier inom kategorin uppfinningsrikedom.
 
Vid 15-års ålder testades barnen igen och antalet genier hade fallit till 12 procent.
 
Vid vuxen ålder är det bara 2 procent som fortfarande är genier i kategorin uppfinningsrikedom.
 
(Och för dig som säger att det bara är en studie, så har faktiskt resultaten replikerats miljoner gånger.)
 
Så var försvinner den här briljansen? Forskarna tror att det är vårt skolsystem, vår utbildning som i många fall rånar oss på vår kreativa genialitet. Du känner säkert igen att du som liten har fått höra (och kanske fortfarande hör) ”det har vi redan provat”, ”det är en dum idé”, ”det kommer inte att fungera”, ”så gör vi inte här”. Kanske du till och med säger det till dig själv. När du enbart matas med information, när du ofta får höra att det inte går, när du sällan får prova nya saker och hitta nya lösningar på problem, så börjar din kreativa genialitet somna in.
 
När vi säger negativa saker, som att det till exempel inte går, så börjar neuronerna i hjärnan att slåss mot varande. Hjärnans kapacitet börjar då minska, eftersom vi hela tiden dömer, kritiserar och censurerar. När vi är rädda opererar vi dessutom från en mindre del av hjärnan. Om vi däremot använder kreativt tänkande lyser hjärnan upp.
 
Så hitta den inre 4-åringen i dig. Kapaciteten att vara kreativ finns inuti dig. Istället för att säga att det inte går, prova! Istället för att gå på rutin, prova något nytt!
 
Att börja det nya året med att prova nya saker, hitta nya lösningar, bli kreativ, bäddar för ett spännande år.
 
Gott Nytt År!
 
<3 Karin

Visa hela inlägget »