A PIECE OF MY MIND.

2017 > 04









 

En gång i tiden led jag av GAD (Generalized Anxiety Disorder). Med hjärnträning och terapi för att komma till roten med varför jag var orolig, har min överdrivna oro försvunnit. Nu är jag "normalt" orolig (vad det nu innebär att vara normal).

När jag jobbar med klienter så är oron för vad andra ska tycka och oron att man inte duger, de absolut vanligaste. Den näst vanligaste är framtidsoron. Vad ska hända? Tänk om något händer? Kommer jag att klara det? Hur ska det gå? Tänk om....

Självklart kan man ha en kombination av båda (som jag hade), eller ännu fler orosområden.

Det finns lite olika teorier kring oro. En del ser det som en ovana som man kan träna bort. Andra tror att oron tjänar ett syfte för hjärnan, den hjälper oss att ta lärdom från tidigare erfarenheter och förbereda oss för nya. Oavsett, så beslagtar oron vår hjärna, genom att fokusera på en osäker framtid och sådant vi inte kan kontrollera.
 
Det sägs att depression är att fokusera på gamla händelser som du önskar du kunde ändra, och oro är att fokusera på framtida händelser som du inte har någon kontroll över. När det gäller oro är det också så att du bara tror att du inte har någon kontroll över framtiden, när du egentligen kan välja att göra något för att förbereda dig för vad det än är du oroar dig för.
 
Här får du ett antal tekniker som tränar upp din hjärna att sluta oroa sig:
 
1. Skriv ner det du oroar dig för. Om du tänker mycket eller har svårt att sova, skriv ner vad du tänker på. Det låter din hjärna dra en lättnadens suck att den inte behöver spendera en massa energi på att komma ihåg alla detaljerna. Om du till exempel oroar dig för vad du ska bjuda på middag när gästerna kommer till helgen, skriver du helt enkelt: Vad ska jag bjuda på? Att skriva ner är också ett sätt för dig att tala om för hjärnan att det är viktigt nog att skriva ner det och din hjärna blir påmind om att den ska hitta resurser att lösa problemet, istället för att oroa sig eller att komma ihåg den där viktiga saken du ska oroa dig för.
 
Forskare ha nu bevis på att kroniska oroare också ofta är kroniska problemundvikare. Ju mer du oroar dig kring något, desto mindre konkret kan du vara i din problemanalys. Alltså, du som oroar dig mindre, gör bättre problemanalyser. Så att om du oroar dig är det egentligen en kognitiv respons för att undvika saker. Och bakom det, ligger ofta rädslan att inte kunna, inte klara av, göra fel osv.
 
2. Meditation kan hjälpa hjärnan att varva ner. Forskare som studerat effekten av meditation har funnit att det reducerar oro. Även om du tycker att du inte har tid att meditera, eller inte kan för du är så stressad, så börja med att bara sluta ögonen och sitt i 30 sekunder. När du väljer att tona bort källan till stress, så är det ett aktivt steg i att träna din hjärna att sluta oroa sig. Och även om oro kommer till dig när du mediterar, så är det normalt. Bara notera att oron är där och låt den flyta förbi som ett litet moln på himmeln. Stunderna när du kan släppa oron bli längre och fler.
 
3. Att oroa sig är hjärnans sätt att lära sig att överleva, genom att besluta sig att aktivera fight or flight systemet. Om ett lejon skulle hoppa på dig, skulle du få en adrenalinkick och samma sak händer när du oroar dig, bara på en lägre nivå och under längre tid. Träning är ytterligare ett väldigt bra sätt för hjärnan att slappna av, för när kroppen slappnar av känner hjärnan av detta och tolkar det som att det måste finnas mindre att oroa sig för, eftersom kroppen är i ett stadium av förhöjd upphetsning. Träning ger nämligen kroppen en annan anledning till att du har förhöjd puls och svettning, precis som när du känner en lindrig oro. Så att kroppen är uppe i varv, kan då bli något positivt för hjärnan. Promenera 5-10 minuter, gärna utomhus. Fokusera på rörelsen i kroppen och gärna din andning.

Visa hela inlägget »
















Jag har jobbat med många barn och ungdomar med ångest, depression, rädsla, oro, ilska osv osv. Ungefär 30% av dem har det jag kallar för SUPERPOWERS.

Dessa barn ser, hör och känner in mer än vad andra gör. I väst kallar vi dessa barn högkänsliga (HSP) eller i värsta fall överkänsliga. De upplever oförklarliga fenomen, de vet saker, de känner av miljöer, och de förstår inte alltid vad de upplever. Detta skapar rädsla och slutenhet, eftersom barnen inte alltid kan förklara vad de upplever, de är rädda för att ingen ska tro dem om de berättar och den traditionella vården vet inte hur man möter dessa barn.

Jag väljer att kalla dessa barn sensitiva och att de har SUPERPOWERS. Själv är jag sensitiv och claircognizant. Det innebär att jag snabbt plockar upp mycket information runt omkring mig och att jag bara vet saker.
Jag hade önskat att det funnits en grupp när jag var barn, där jag hade kunnat träffa andra barn med samma förmågor. Ungefär som the Mutant Academy i X-Men. Där jag hade kunnat förstå och utveckla mina SUPERPOWERS, känna mig som en i gänget och att jag faktiskt kunde använda mina superkrafter till något bra i livet. För det är nämligen dessa superkrafter som gör mig extremt duktig på det jag gör idag.

Så nu startar jag min Academy. Den är för barn och ungdomar mellan 10-16 år (till att börja med). Vi träffas en gång per månad och alla får lära sig att förstå och hantera sina superkrafter.

Så alla föräldrar som tycker att deras barn/ungdomar stämmer in på beskrivningen, maila mig ert intresse på info@karintyden.se. Just nu samlar jag in intresseanmälningar för att senare i höst starta upp gruppen. Jag kommer att skicka ut mer information senare.
 

Visa hela inlägget »