En av utmaningarna med framgång är att framgång syns väldigt tydligt, medan misslyckandena är osynliga. Så när vi läser berättelser om personer som vi beundrar och deras framgång, så är det lätt att göra misstaget att jämföra hur vi känner på insidan med hur det ser ut på utsidan. Och vi missar hur lika våra berättelser kan vara.

De flesta framgångsrika människor du möter, har kämpat i många år för att komma dit de är idag. De har upplevt flera motgångar och de har många misslyckanden bakom sig, om du verkligen tar dig tid att prata med dem.
 

• Framgång är knöligt.
• Framgång är obekvämt.
• Misslyckanden medför gåvor som du inte kan se just nu.
• Och att bli en mästare är en resa som aldrig tar slut.

 
Dina motgångar är oftast mer en gåva, än du inser. Enda platsen där du ärligt kan bedöma en motgång är framtiden, när du kan titta tillbaka. 
 
Att vända misslyckande till framgång
För snart 8 år sedan förlorade jag jobbat. Om det inte hade hänt hade jag inte satsat fullt ut på att bli coach. Om det inte hade hänt, hade jag inte varit där jag är idag. Att jobba med det jag älskar och ha förmånen att jobba med klienter över hela världen.
 
SLUTA ALDRIG MISSLYCKAS!
 
2017 har jag MISSLYCKATS. Mycket…
 
·       Jag har misslyckats med att skriva halva min bok.
·       Jag har misslyckats med att gå ned de 10 kg som jag verkligen behöver gå ned.
·       Jag har misslyckats med att kolla min e-mail bara en gång per dag.
·       Jag har misslyckats med att läsa alla de böcker jag köpt.
·       Jag har misslyckats med att röra på mig varje dag.
·       Jag har misslyckats med att inte titta på TV eller film efter 20.00 på kvällen.
·       Jag har misslyckats med att lägga mig 22.00 för att få optimal sömn.
 
Hur har det gått för dig?
 
<3 Karin
 
Ps. Misslyckanden är inte destinationen. Men det är en del av resan mot framgång. High Performers slutar aldrig ta risker. De slutar aldrig att misslyckas. Det är enda sättet att nå den framgång som du önskar. Så var inte så hård mot dig själv om du misslyckas med några av dina nyårslöften.
 

 
Det här var jag för ett antal år sedan. Jag sa konstant ”jag är så upptagen, jag har så mycket att göra, tiden bara rinner iväg, jag hinner inte….”
 
De flesta jag möter upplever samma sak. Fullbokade almanackor, mycket att göra. Speciellt nu inför julen.
 
Men hur började det här egentligen? När blev våra almanackor överbokade, så vi inte har tid att bara sitt med människor vi gillar och ha långa, djupa diskussioner om saker som ligger nära vårt hjärta och vår själ? Långa pauser som vi inte snabbt måste fylla ut? När slutade vi ha tid att vara nyfikna och upptäcka livets alla sidor?
 
Sedan 50-talet har massor av nya teknologiska innovationer utvecklats och som vi trodde eller blev lovade skulle göra vårt liv enklare, snabbare, bekvämare. Ändå har vi inte mer fri tid idag än vi hade tidigare. Och när vi inte jobbar, hämtar barnen, shoppar eller putsar på våra saker – då är vi online. Hela. Jäkla. Tiden.
 
I min mening har vi blandat ihop att vara upptagen med produktivitet.
Att vara upptagen är ofta en form av show. Vi är upptagna med att fila på vår status, ta hand om våra saker och att hålla koll på och uppdatera våra sociala kanaler. Men att vara produktiv är något helt annat, än att vara upptagen. Produktivitet skapar fri tid att göra det som betyder något. Så idag är jag inte lika upptagen längre. Jag är istället produktiv i korta pass, så att jag sedan har jag fri tid att göra viktiga saker för mig själv.
 
Så mina frågor till dig är:

• Är det du gör nästa timme produktivt för dig?
• Är det ditt nästa nödvändiga steg?
• Eller är du bara upptagen? 

 
En vanlig ursäkt många använder för att slippa att göra det man inte vill eller vågar för att nå dit man vill, är att säga ”jag är upptagen”. Då behöver du inte göra något, du kan bara prata om att du vill. Göm dig inte bakom ”jag vet inte hur” eller ”jag känner inte för det” eller ”jag har inte tid”. Fråga dig själv om du bara uppfinner saker att göra för att undvika det du verkligen behöver göra? Om du är produktiv eller bara upptagen?

<3 Karin

 

Förra veckan var jag i Egypten och mediterade. Satt i olika tempel och kände historiens vingslag. Meditation är inte accepterat i Egypten, de tror nämligen att det är någon form av religionsutövning, och det var ofta vi i gruppen fick avbryta våra meditationer lite abrupt på grund av vakter som hämtade polis. Men ingenting som inte några dollarsedlar kunde lösa.
 
Själv mediterar jag varje dag (nästan). Det händer tyvärr att jag prioriterar fel ibland och då får meditationen stryka på foten. Men jag fokuserar på att meditationen ska vara en lika naturlig del som att borsta tänderna.
 
Det finns olika typer av meditation. Om jag skulle generalisera meditation, så skulle jag lite löst dela in dem i två kategorier:

1. Som ett varmt bad för ditt sinne. Så att du slappnar av och kan bli mer effektiv under dagen. Du fokuserar bättre på det som är viktigt, du bli klarare och skarpare i hjärnan. Du reducerar oro och stress. Du reagerar mindre på saker i omgivningen, blir mer centrerad och harmonisk i dig själv.
2. Som stoisk träning. Meditationen hjälper dig att observera dina tillstånd och tankar, så att du blir mindre kontrollerad av dem. Skillnaden mellan att vara i torktumlaren eller att stå utanför och titta på torktumlaren. När du kan vara i detta betraktartillstånd, så blir du mycket lugnare och mindre påverkad.

 
Sedan finns det också många positiva fysiska hälsoeffekter av att meditera. Googla själv och se. En del högpresterande människor uttrycker en oro att om de mediterar så blir de så lugna att de förlorar sitt driv. Det gör du inte. Istället når du dina mål mer direkt, får en rakare väg till målet kan man säga.
 
Så hur mediterar man bäst?
Många nybörjare framför samma argument till mig. De tycker det är svårt att börja, de vet inte vilken metod de ska välja, en del är rastlösa och kan inte tänka sig att sitta still i 20 minuter.
 
Här kommer några enkla tekniker, som du som nybörjare kan välja mellan. Det är inte svårt, det behöver inte kosta något. Du behöver bara bestämma dig för att börja smått och öka efterhand som du blir mer van. 
 
Teknik 1
Välj ut en låt som du verkligen gillar. Varje morgon sätter du dig bekvämt med ryggstöd, fotsulorna i marken och händerna i knäet. Eller om det känns mer bekvämt, sitt i skräddarställning. Det enda du ska göra är att lyssna på låten och andas. Inget annat. Det tar max 3-4 minuter.
 
Teknik 2
Lyssna på en guidad meditation. Det finns massor av gratis material på YouTube. Tara Brach, psykolog, författare och meditationslärare har flera gratis meditationer som du kan ladda ner.

En annan möjlighet är appen Headspace som har många bra guidade meditationer. Enkelt i din mobiltelefon.
 
Teknik 3
Jag blandar lite olika meditationsstilar, utifrån vad jag känner för. Men en klar favorit är att fokusera på andningen. Jag andas in samtidigt som jag räknar till 5. Håller andan och räknar till 5. Andas ut samtidigt som jag räknar till 5. Håller andan utanför och räknar till 5. Upprepar sedan denna cykel så länge jag önskar.
 
Teknik 4
En annan favorit är det nya enkla sättet att meditera som introducerats av filosofin Alan Watts. Om du fokuserar på till exempel din andning eller ett mantra eller något annat så är det fortfarande att ”göra” något. Det blir en aktivitet. En uppgift som kräver fokus. Meditationen ska uppstå helt spontant av att vara i nuet. Här får du mer information om hans teknik. 
 
 
Men…jag har ju tankar under tiden
Om du inte bor på en bergstopp och dedicerar ditt liv till att meditera varje dag, så är det nästan omöjligt att stoppa tankarna. Tankarna bara händer. De kommer att hända hela tiden. Slåss inte mot dem. Observera dem och släpp dem.
 
Efter ett tag märker du att tankarna blir färre och svagare. Du kommer att uppleva stunder av total tystnad som blir fler, längre och djupare. Vissa dagar kommer tjattret i ditt huvud att vara öronbedövande och det är svårt att meditera, vissa dagar kommer det att vara tystare och enklare för dig att meditera. Men efter ett tag kommer det generellt att bli tystare och lugnare under dina meditationsstunder.
 
När ska jag meditera?
Jag brukar meditera direkt på morgonen för att starta dagen på ett bra sätt. Hinner jag, mediterar jag även en stund efter jobbet för att skifta läge från jobb till ledighet.
 
Hur länge ska jag meditera?
All meditation är bättre än ingen alls. Klarar du bara 3 minuter – meditera 3 minuter. Målet är ca 20 minuters meditation, för då hinner hjärna och nervsystem att slappna av ordentligt.
 
Är det något jag ska tänka på när jag ska meditera?
Se till att du är ostörd. Sitt bekvämt. Ligg inte, för om du är trött finns det en risk att du somnar. Det finns en del som tycker att man ska sitta i specifika positioner och det finns olika ritualer. Men det oftast överkurs och för dem som vill djupdyka i ämnet. För mig har det fungerat utmärkt att bara sitta med benen i kors eller i en soffa/fåtölj med fötterna i golvet och händerna i knäet. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Det viktiga är din intention. Att du ska ge dig själv en stunds egentid.

MISSION
Eva Kjellhagen från Stockholm vann oktober månads mission och får därmed en session med mig. Stort grattis! 

Novembers mission är att meditera varje dag i minst 3 minuter. Maila mig när november månad har gått och dela med dig av din upplevelse. Jag lottar ut en session med mig i Malmö/Stockholm eller via Skype, till den person som jag tycker har den häftigaste/roligaste/varmaste eller kanske konstigaste upplevelsen.


<3 Karin

För några veckor sedan provade jag en teknik som gav fantastiskt genomslag på alla de personer jag testade på. Det är inte en ny teknik, och ni som jobbar med coaching eller gått någon kurs i personlig utveckling känner nog igen den i någon form. Men det fanns en liten twist i tekniken, som jag upplevde gjorde all skillnad.
 
Tekniken kan göras var som helst, när som helst och med vem som helst. Den kallas uppskattningstekniken eller som jag väljer att kalla den ”I SEE YOU”.
 
Du kan helt enkelt ändra en annan persons upplevelse av sig själv, sin omvärld och sitt problem utan att säga något alls. Inga argument, inga råd, inga tips, inga ”åh, jag förstår…”
 
Det börjar med att förstå att ditt eget tillstånd kan ändra din omvärld. Tänk dig att du är runt en förälskad person. Deras positiva energi påverkar oftast även dig positivt. När jag var ung och dejtade en del, blev jag aldrig så utbjuden eller fick så mycket beröm på arbetet, som när jag var förälskad. Tänk sedan motsatsen. Du är runt någon som är orolig eller arg. Hur ofta händer det inte att du också då blir orolig och irriterad? Vårt sinnestillstånd har en tendens att smitta. Så nu ska du få smitta på ett bra sätt.
 
När vi känner oss älskade och uppskattade händer det något magiskt. Och vi alla behöver uppleva dessa känslor, för då fylls vi på. Våra problem verkar då inte längre lika stora eller viktiga. Tänk igen på när du var förälskad, hur mycket enklare verkade inte allting? Dina vardagliga problem verkade väldigt obetydliga just då. När någon bryr sig om och uppskattar oss kan vi hantera livets upp- och nedgångar lite enklare.
 
SÅ HÄR GÖR DU
Ett tillstånd av uppskattning är något du kan skapa medvetet. Du börjar med att fokusera din uppmärksamhet utåt, mot personen som du vill uppskatta. Ge 100%! Och ja, du ska göra det även om personen gnäller och är otrevlig och pratar och pratar och pratar om sitt problem. Fokusera din uppmärksamhet och din uppskattning (eller kärlek) på två aspekter samtidigt:
 

1. Personens essens. Alltså vem han/hon är i sin kärna. Inte människan som gnäller framför dig just nu, utan den han/hon är i sin själ, den riktiga personen.
2. Personens skapelse, deras skapelseförmåga/kreativitet. Alltså hur unika de är, som en snöflinga, det finns ingen annan. Vilken förmåga de har att skapa, till och med dramat och gnällandet. Det är inte lidandet du uppskattar, som är ett resultat av deras skapande, utan skapandet i sig själv. Tänk vad personen har för förmåga att skapa - otroligt. Uppskatta den förmågan.

 
Ok, säger du kanske. Men om min chef är dum mot mig, så har jag inte skapat det lidandet. Fundera. Kan du ha en del i lidandet? Har du noga valt din arbetsplats, eller har du bara sett ytan när du anställdes? Har du ställt krav på vilken typ av chef och arbetsplats du vill ha, eller har du bara varit tacksam att de har valt dig och sagt JA till allt? Har du stått upp för dig själv inför din chef, eller låter du henne/honom ha fritt spelrum? Om du har lurats in i ett jobb där man marknadsfört sig på fel sätt, har du sagt det och sedan gjort en seriös ansträngning för att söka dig vidare? Eller är du en sådan som stannar kvar och gnäller, precis som i en gammal relation? (Och ja, jag har också gnällt och ibland stannar kvar för länge, så jag är inte ett dugg bättre. Numera lite visare).
 
Skapa nu ett tillstånd av absolut uppskattning, häpnad, nyfikenhet. Se hur unik och fantastisk personen är. Påhittig i att skapa sina problem. Deras kraft att skapa allt, även problem och drama. Låt denna uppskattning flöda ut tills den expanderar runt och förbi personen, deras kropp och sinne. Låt deras kropp, sinne och hjärta vara i ditt flöde av uppskattning.

Låt personen prata av sig. Säg inte ett ord. Bara låt uppskattningen flöda. Och ja, det är en rejäl utmaning om någon är riktigt gnällig och dum. Men jag lovar dig att när du praktiserat detta ett tag kommer du att uppleva magiska saker.
 
Efter en stund går luften liksom ur personen, gnället avtar och de börjar tappa bort sig kring vad de pratade om, problemet blir inte så viktigt och de börjar uppleva positiva känslor istället. Du kommer att märka att deras upplevelse och allvar blir mindre tät och tung, mindre allvarlig. Kanske du kan se eller känna en lättnad i dem. Eller så ser de lite borta ut, lite förvirrade. Bingo! Du har brutit igenom. Uppskatta deras förändring. Tillåt dem at vara exakt som de är och där de är. Ibland får du hålla på ett tag och kanske göra det flera gånger (om du nu har en riktigt envis person framför dig), men till slut går det.
 
Men om jag är så fokuserad på personen och all uppskattningen som ska flöda, så hör jag inte vad den andra säger, kanske du tänker. Det spelar ingen roll om du inte hör allt personen säger, för det handlar inte om att lyssna och svara. Det handlar enbart om att skicka uppskattning. Men vad händer om jag tappar mitt fokus? Döm inte dig själv, bara vänd tillbaka till ditt fokus på personen igen.
 
När du upplever att personen inte längre pratar så mycket om sitt problem eller att allvaret har lyfts, då kan du sluta. Om det inte fungerar efter 10 minuters lyssnande, så avbryt. Kanske inte timingen är rätt och du kan försöka igen en annan gång.
 
MISSION
Oktobers mission är att göra denna teknik på så många du kan. Maila mig när oktober månad har gått och dela med dig av din upplevelse. Jag lottar ut en session med mig i Malmö/Stockholm eller via Skype, till den person som jag tycker har den häftigaste/roligaste/varmaste eller kanske konstigaste upplevelsen.

<3 Karin
 

Neuroforskare har länge konstaterat att ca 90% av tiden är det vårt undermedvetna sinne som styr oss i våra liv. Att det undermedvetna sinnet har bestämt sig långt innan vi fattar ett medvetet beslut. Att det undermedvetna sinnet styr oss via känslorna och därför kan vi inte alltid medvetet bestämma oss för att vi vill eller inte vill göra vissa saker. Vi styrs oftast av känslorna.

Att intuitionen inte är taget ur luften, utan baseras på tusentals repetitioner i hjärnan som gör att vi extremt fort kan bestämma om något är rätt eller fel för oss. Så intuition är inget fluff-fluff. Jag jobbar på att utveckla min intuition extremt mycket. För jag vet att ju skarpare den är, desto snabbare kan jag fatta beslut och desto bättre blir besluten.

Eftersom det undermedvetna sinnet är chefen, är det den jag jobbar med. Det är här kontrollen sitter. Hypnosen är bara ett tillstånd där vi kommer åt det undermedvetna sinnet och kan börja förändra tankar, känslor och beteenden. För om vi inte får med det undermedvetna sinnet på tåget, kommer ingen långsiktigt förändring att ske.

I dessa två videos har du möjlighet att lära dig mer om ditt undermedvetna sinne. Video nr 2 är bäst.
 

Jag hör ofta följande mening: ”Jag vill så gärna träffa min soulmate.”
 
Många vill möta sin SOULMATE, men de flesta förstår inte att vi har flera soulmates i vårt liv och att deras syfte är att utmana och väcka oss, så att vår själ kan växa och utvecklas. Våra soulmates dyker upp när vi är redo för dem, och inte en sekund tidigare. De dyker upp när vi är redo att lära oss de läxor som vi behöver.
 
En relation med en soulmate är ofta inte för evigt. Detta beror på att relationen kan bli för intensiv eller när vi har lärt oss den nödvändiga läxan så går relationen sitt slut till mötes. Uppdraget utfört.
 
Soulmates behöver inte alltid vara en romantisk partner, utan kan även vara vänner och släktningar. Oavsett vem det är, kommer du att känna en stark, energirik connection med personen. 
 
Många spenderar år på att drömma om att möta sin soulmate, men glömmer bort vad det egentligen är man ber om. När vi frågar efter vår soulmate, ber vi egentligen om att få växa och utvecklas och om vi inte förstår detta kan vi blockera energin att komma till oss.
 
Om du verkligen vill connecta med en soulmate, måste du ligga i linje med din egen själ. Du behöver upptäcka vem du är och börja följa ditt hjärta. När du ligger i linje med ditt sanna jag, då är du i en vibration som attraherar en soulmate. Detta sker på en energimässig och spirituell nivå.
 
Om du däremot känner dig färdig med dina själsläxor (för tillfället) och istället söker en partner att dela resten av ditt liv med, då ska du fråga efter eller manifestera din LIVSPARTNER.
 
En livspartner är mer en person, en vän, som du känner en stark connection med. Kanske inte den djupa själsliga connection som du känner med en soulmate, men där finns en ömsesidig känsla av tillit, förståelse och respekt. En livspartner är någon som är pålitlig och hänsynsfull kring dina behov och önskningar, någon du kan luta dig mot och som hjälper dig genom livet. Det finns en ömsesidig känsla av kärlek, attraktion och respekt. Och även om du fortfarande växer och går igenom olika läxor tillsammans med din livspartner, så är han/hon mer inriktad på att ge dig stöd och en guidande hand när du navigerar genom din egen själsresa.
 
Att möta din livspartner handlar om att våga satsa på en person och en relation, och kräver emotionell och mental förberedelse. Att möta en soulmate kräver mer spirituella och energimässiga förberedelser inför mötet.
 
Det är givetvis möjligt att din soulmate också är din livspartner och det är också möjligt att din livspartner och du utvecklar en djupare, själslig connection, allt beror på i vilken riktning du väljer att styra.
 
Så var noga med vad du önskar dig.

<3
Karin

De flesta tycker smärta är dåligt, grymt, onödigt och orättvist. Smärta är ofta något vi till varje pris vill undvika. Men smärtan är viktig. Den gör att vi överlever.
 
Några hundra människor i världen lider av en medfödd sjukdom, som gör att de inte kan känna smärta. En mutation gör att de sensoriska nervfibrerna, som sänder signaler från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, inte är tillräckligt utvecklade. Det medför att man inte uppfattar om något gör ont eller är varmt eller kallt. Sjukdomen kallas CIPA. Att inte kunna känna smärta kan verka som en lockande tanke, men det är en väldigt allvarlig och obotlig sjukdom. Hälften av alla CIPA-patienter dör, innan de fyller tre år. Smärta är kroppens larmklocka, som talar om att något är fel, att något behöver förändras.
 
I vår kultur väljer vi ofta att döva smärta, både fysisk, mental och emotionell smärta, istället för att lyssna på den och göra de nödvändiga förändringar vi behöver (och nu pratar jag givetvis inte om smärta där du definitivt behöver lindring).
 
Mental och emotionell smärta kan leda till fysisk smärta
Jag arbetar med mental, emotionell och andlig smärta. Många klienter kommer till mig först när deras smärta är så stor att de inte längre klarar av den. När klienten är så desperat att han/hon är beredd att prova vad som helst.
 
Det som är intressant är att många klienter vittnar om att den fysiska smärtan försvinner när vi löser det mentala eller emotionella problemet bakom. Smärtan bär ett budskap, smärtan försöker signalera att något är fel, ungefär som oljelampan lyser på bilen när oljan börjar ta slut.
 
John E. Sarno, professor i rehabiliteringsmedicin vid New York University School of Medicine, och utsedd till USA:s bästa läkare av Forbes Magazine, menar att smärtan ofta inte är rotad i det fysiska, utan i det mentala och känslomässiga. Outtalade känslor och rädslor skapar kronisk spänning som i sin tur leder till fysisk smärta.
 
Detta kan jag definitivt se hos mina klienter. År av rädslor, sorg, ilska, frustration, oro osv skapar ett stressat nervsystem som spänner sig och leder till att kroppen spänner sig. Till slut uppstår fysisk smärta.
 
Sarno kunde konstatera att kronisk smärta ofta fungerar som en skyddsmekanism, en distraktion från känslor som man inte är redo att möta. Du fokuserar så mycket på smärtan, att du ”glömmer” bort vad det egentligen är du behöver arbeta med.
 
Så fundera lite. Har du någon smärta i kroppen? Skyddar den dig mot något du egentligen borde kika på, eller har du lagrat så mycket obearbetade känslor inuti dig att ditt nervsystem och din kropp är spänd dygnet runt? Och vad tror du händer med ett spänt nervsystem? Tror du nervsystemet kan slappna av på kvällen, så du kan somna? Knappast.
 
Tänk nytt
Om du väljer att se din smärta på ett nytt sätt, så kan du även minska den och kanske till och med lösa upp den helt. Om du kan se att källan till din smärta är oönskade känslor, så har du tagit det första viktiga steget mot läkning.
 
Detta innebär inte att du ska välja bort traditionell sjukvård. Den är viktig. Men om du kan se smärtan från olika håll och sätta in olika insatser, så är chansen större att du kan göra något åt din smärta långsiktigt.
 
Allt handlar om kemi
David Hanscom, känd ryggradskirurg på Swedish Medical Center i Seattle, har skrivit boken ”Back In Control: A Surgeon’s Roadmap Out of Chronic Pain”. I den lyfter han fram att kronisk oro och ilska är roten till nästan alla kroniska smärtfall. Problemet löses när oron minskar.
 
Idag vet vi att långvarig ilska eller oro gör att kroppen utsöndrar adrenalin, vilket i sin tur gör nerverna känsligare. Om du sedan har en fysisk avvikelse i kroppen, som t.ex. ett snett bäcken som kanske inte stört dig så mycket tidigare, när nerverna blir känsligare så blir obehaget större.
 
Redo att må bra?
Genom att förstå orsaken till din smärta, kan du förändra din syn på den. I slutändan kan smärtan ofta avta eller försvinna helt. Men det krävs arbete och mod för att titta inåt. Och du behöver förstå budskapet. När du är i hypnos får du den förståelsen, du hör budskapet klart och tydligt och du kan börja släppa taget om gamla negativa känslor som skapar stress i ditt system.

Det finns mycket vi är rädda för. Rädsla att misslyckas, rädsla att lyckas, rädsla att bli avvisade, rädsla för det okända, rädsla för att bli dömd, rädsla för att inte duga, rädsla att inte vara smart nog, rädsla att tala inför andra, rädsla för att bli besviken... Listan kan göras hur lång som helst.
 
Vad händer vid rädsla?
Rädsla processas på en undermedveten nivå och skickar sedan en signal, en kemisk reaktion, till det medvetnas sinnet genom kroppen i form av en känsla. När vi har en obehaglig känsla, t.ex. rädsla, så kör stresshormonerna igång och skapar spänning, irritation, oro, rädsla, stress i kroppen. När vi känner den obehagliga känslan vill vi ta oss bort från den så snabbt som möjligt. Hjärnan är kodad att hålla oss trygga, i säkerhet, att ta bort oss från hot. Vänstra prefrontala cortex (där vi kan tänka logiskt) stänger ner. Istället aktiveras högra prefrontala cortex som fokuserar på allt som finns i din minnesbank, all rädsla du sett, hört, upplevt dras fram. Motivationen att röra dig framåt stängs ner.
 
Neurologiskt händer det alltså något som skapar en obehaglig känsla i dig och som gör att du skjuter upp saker, inte vågar, att du börjar säga varför det inte går osv. Rädsla är normalt när du är utanför din comfort zone. Och när vi känner rädsla, så har de flesta av oss en automatisk reaktion på det. STOPP! Vi bromsar helt enkelt.
 
Men om du kan känna igen rädslan, se var den kommer ifrån, och att det oftast bara är en automatisk reaktion, så kan du ändra rädslan till bränsle att nå dit du vill. Neurovetenskapen och neuropsykologin vet idag att det finns en process som kan hjälpa dig att komma förbi din rädsla och att du kan träna din hjärna att nå exakt dit du vill.
 
Hjärnans regler
Rädsla betyder bromsa för de flesta. Framgångsrika personer däremot ser var rädslan kommer ifrån och hur de kan använda den kemiska reaktionen för att röra sig framåt. Rädsla kan användas som bränsle, eftersom rädslan aktiverar motivationskretsarna i din hjärna.
 
4 steg för att komma förbi rädslan
Neurovetenskapen har identifierat 4 steg för att du ska kunna komma förbi rädslan:

1. Upptäck och känn igen mönster. Hjärnan älskar mönster. Hjärnan letar efter mönster överallt. Tankemönster, känslomönster, beteendemönster. När du har upprepat något ett tag förstår hjärnan att den ska ta den genvägen hela tiden, eftersom ett automatiskt mönster inte tar så mycket energi. Vanan kan göras med minimal ansträngning och hjärnans uppgift är att spara energi. Om du har tankar kring något, skapas en elektrisk signal som skapar en kemisk reaktion, som skapar en känsla. Är det en bra känsla rör du dig mot den, är det en obehaglig känsla rör du dig bort från den. Är du rädd, stoppas motivationen, rädslan slår till bromsarna och du stannar i din comfort zone. Så börja med att undersöka vad du fokuserar på. När blir du rädd? Varför blir du rädd? Vad är det du tänker och känner då? Vad gör du då? När du börjar upptäcka och känna igen dina mönster, kan du börja förstå när du bromsar och varför du bromsar.
2. Reframing. Ändra sedan vad du säger till dig själv när du t.ex. blir rädd. Ändra din inre dialog. Säg till exempel så här ”Jag brukade vara rädd för xxxxx, och nu lär jag mig att vända det till mitt bränsle för att nå dit jag vill. Jag tar ett steg, ett pyttelitet steg mot xxxxx.” När du gör ett pyttelitet steg övervinner du en bit av rädslan.
3. Frigör känslan. Ta 6 djupa andetag under tiden du tänker på beteendet du vill ha, saken du vill göra för att nå ett steg framåt. När du andas samtidigt som du tänker på vad vilket steg du ska ta, så slappnar nervsystemet, hjärnan, kroppen av och du frigör känslan. Du stänger ner rädslecentret och du kan observera känslan, istället för att bli uppslukad av den. Du kan börja röra dig framåt igen.
4. Träna din hjärna. Det finns flera olika tekniker som du kan använda för att träna om din hjärna. Här kommer två bra tekniker:

• Mentala kontraster. Sitt i lugn och ro och upplev din vision av vad du vill nå. Ta sedan fram din rädsla, se dig själv mentalt med rädslan och hur du övervinner den och når målet. Detta kallar jag för ”flip flop game”. Du ser rädslan, du ser hur du övervinner den. Visualisera också alla fördelarna med att bli den du vill vara och nå det du vill nå.
• Inre dialog. Upptäck och känn igen din rädsla och ändra sedan vad du säger till dig själv: ”Jag brukade känna xxxxx, och nu lär jag mig att xxxxx (t.ex. att jag kan göra något åt situationen). När du repeterar detta om och om igen, skapas ett nytt mönster. Din hjärna känner igen mönster och gör permanenta vanor av det du repeterar. Det du säger, mediterar, visualiserar, tänker på, skriver ner om och om igen, tränar om alla dina mönster. Det tar 66 dagar att skapa ett nytt mönster som är starkt nog för att bli en vana. En del vanor kan du utveckla efter några minuter, t.ex. om du bränner dig, så lär du dig väldigt fort att undvika den varma plattan. Vissa vanor kan du sätta på några veckor. Men vill du ha en ny vana som håller mentalt, emotionellt, beteendemässigt, så behöver du träna dig i 66 dagar.  

 
Själv committar jag oftast i 100 dagar att göra något som jag vill ändra.
 
Lycka till!
<3 Karin

(och kanske dig själv)
 
En mamma berättade denna underbara historia för mig, och jag bara måste dela den vidare. Det är ett fantastiskt exempel på hur du kan stärka självkänslan hos dina barn och kanske du kan göra detta även för dig själv. 
 
”Min son är en underbar kille. Han är snäll, omtänksam, smart…. och ändå har han en ovana att tänka låga tankar om sig själv. Han säger ofta att han är dålig på saker, att han inte är bra nog.
 
Efter min session med dig där du lärde mig vikten av att känna att ”jag duger”, förstod jag att jag även måste lära min son detta. Och att jag måste hitta smart ett sätt att införa denna nya vana i min sons liv – att säga bra, snälla saker till sig själv.
 
En dag kom jag på denna lösning. Jag sa till min son att jag skulle ge honom 2 kronor för varje bra och snäll sak han sa om sig själv. Första gången vi gjorde övningen fick jag en chock. Han visste inte vad han skulle säga. Så jag sa till honom att repetera efter mig ”jag är bra”, ”jag duger precis som jag är”, ”jag är smart”, ”jag är hjälpsam” osv. För varje snäll sak om sig själv som han repeterade efter mig, gav jag honom 2 kronor. Jag gav honom en liten mugg och fick honom att lägga pengarna i muggen. Han frågade om han fick spendera pengarna direkt. Jag ville helst inte det, eftersom jag ville att han skulle se sina framsteg. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att vänta en månad innan han spenderade pengarna. Det kunde han.
 
Varje dag hjälpte jag honom att säga bra och snälla saker om sig själv och jag repeterade dem tillbaka till honom. Han sa till exempel ”jag är hjälpsam”, han fick 2 kronor av mig och jag sa ”ja, du ÄR hjälpsam”. Han gillade bara att säga några få saker varje dag, så vi började med att säga en sak före skolan, en sak när han kom hem från skolan och en sak när han gick och lade sig på kvällen. 
 
Efter ett tag kunde han säga dem själv. Ibland (vilket fortfarande händer) om han hade haft en tuff dag, och jag såg att han inte kunde komma på något snällt att säga, sa jag till honom att repetera efter mig ”jag är bra precis som jag är”. Min son repeterade meningen och jag sade tillbaka ”ja, du ÄR bra precis som du är” och sedan fortsatte jag med resten av rutinen med ytterligare 3 komplimanger.
 
Ibland upplevde vi bakslag. En gång sa han till mig att han hatade mig, för att jag fick honom att göra det. Jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle säga. Jag tänkte ”det här fungerar inte”. Så jag sa till min man att jag inte skulle fortsätta längre med övningen. Min man frågade mig om jag tänkte låta vår tonårsson tala om för mig hur jag skulle vara förälder. Så jag beslöt mig för att ge min son lite utrymme till nästa kväll. Jag frågade honom då vänligt om han fortfarande ville göra övningen. Han sade ja.
 
En dag hände något lustigt. Min son sa ”jag är bra precis som jag är”, jag svarade ”ja, du ÄR bra precis som du är”, och gav honom pengarna. Vi fortsatte med komplimangerna och vid ett tillfälle glömde jag att säga ”ja, du ÄR……” utan gav honom bara pengarna. Min son tittade på mig och sa ”du glömde säga JA, DU ÄR…..” Då förstod jag hur viktigt det var att han inte bara sa de snälla sakerna, utan att jag också bekräftade honom. Jag hade ingen aning att det var betydelsefullt.
 
Självkomplimangerna staplades på hög och pengarna också. Vi bytte ut muggen mot en större, och en ännu större, och till slut en stor låda. Varje gång min son kommenterade hur mycket pengar han hade, svarade jag ”titta hur många bra och snälla bra saker du har sagt om dig själv”.
 
Det är underbart att se förändringarna i honom. Numera säger han nästan aldrig något negativt om sig själv. Om han gör det, så måste han säga 3 gratis (alltså inga mynt) snälla saker om sig själv. Han är numera snällare både mot sig själv och mot andra. Han är mer harmonisk och lugnare. Han tror mer på sig själv och ger inte upp vid första tecken på motstånd.
 
I förra veckan när han hällde ut sina mynt på köksbordet, räknade han dem. Han hade sagt 620 snälla saker till sig själv. 620!!!! Han brukade inte säga några alls. För pengarna ska han köpa ett av sina favoritspel.”
 
Visst är det en underbar historia! Så börja säga bra och snälla saker till dig själv. Eller hjälp dina barn, din partner, dina vänner att säga bra saker till sig själv. Själv ska jag säga snälla saker till mig själv varje dag i en hel månad och ge mig själv 5 kr för varje gång. Pengarna tänker jag skänka till välgörande ändamål.

En gång i tiden led jag av GAD (Generalized Anxiety Disorder). Med hjärnträning och terapi för att komma till roten med varför jag var orolig, har min överdrivna oro försvunnit. Nu är jag "normalt" orolig (vad det nu innebär att vara normal).

När jag jobbar med klienter så är oron för vad andra ska tycka och oron att man inte duger, de absolut vanligaste. Den näst vanligaste är framtidsoron. Vad ska hända? Tänk om något händer? Kommer jag att klara det? Hur ska det gå? Tänk om....

Självklart kan man ha en kombination av båda (som jag hade), eller ännu fler orosområden.

Det finns lite olika teorier kring oro. En del ser det som en ovana som man kan träna bort. Andra tror att oron tjänar ett syfte för hjärnan, den hjälper oss att ta lärdom från tidigare erfarenheter och förbereda oss för nya. Oavsett, så beslagtar oron vår hjärna, genom att fokusera på en osäker framtid och sådant vi inte kan kontrollera.
 
Det sägs att depression är att fokusera på gamla händelser som du önskar du kunde ändra, och oro är att fokusera på framtida händelser som du inte har någon kontroll över. När det gäller oro är det också så att du bara tror att du inte har någon kontroll över framtiden, när du egentligen kan välja att göra något för att förbereda dig för vad det än är du oroar dig för.
 
Här får du ett antal tekniker som tränar upp din hjärna att sluta oroa sig:
 
1. Skriv ner det du oroar dig för. Om du tänker mycket eller har svårt att sova, skriv ner vad du tänker på. Det låter din hjärna dra en lättnadens suck att den inte behöver spendera en massa energi på att komma ihåg alla detaljerna. Om du till exempel oroar dig för vad du ska bjuda på middag när gästerna kommer till helgen, skriver du helt enkelt: Vad ska jag bjuda på? Att skriva ner är också ett sätt för dig att tala om för hjärnan att det är viktigt nog att skriva ner det och din hjärna blir påmind om att den ska hitta resurser att lösa problemet, istället för att oroa sig eller att komma ihåg den där viktiga saken du ska oroa dig för.
 
Forskare ha nu bevis på att kroniska oroare också ofta är kroniska problemundvikare. Ju mer du oroar dig kring något, desto mindre konkret kan du vara i din problemanalys. Alltså, du som oroar dig mindre, gör bättre problemanalyser. Så att om du oroar dig är det egentligen en kognitiv respons för att undvika saker. Och bakom det, ligger ofta rädslan att inte kunna, inte klara av, göra fel osv.
 
2. Meditation kan hjälpa hjärnan att varva ner. Forskare som studerat effekten av meditation har funnit att det reducerar oro. Även om du tycker att du inte har tid att meditera, eller inte kan för du är så stressad, så börja med att bara sluta ögonen och sitt i 30 sekunder. När du väljer att tona bort källan till stress, så är det ett aktivt steg i att träna din hjärna att sluta oroa sig. Och även om oro kommer till dig när du mediterar, så är det normalt. Bara notera att oron är där och låt den flyta förbi som ett litet moln på himmeln. Stunderna när du kan släppa oron bli längre och fler.
 
3. Att oroa sig är hjärnans sätt att lära sig att överleva, genom att besluta sig att aktivera fight or flight systemet. Om ett lejon skulle hoppa på dig, skulle du få en adrenalinkick och samma sak händer när du oroar dig, bara på en lägre nivå och under längre tid. Träning är ytterligare ett väldigt bra sätt för hjärnan att slappna av, för när kroppen slappnar av känner hjärnan av detta och tolkar det som att det måste finnas mindre att oroa sig för, eftersom kroppen är i ett stadium av förhöjd upphetsning. Träning ger nämligen kroppen en annan anledning till att du har förhöjd puls och svettning, precis som när du känner en lindrig oro. Så att kroppen är uppe i varv, kan då bli något positivt för hjärnan. Promenera 5-10 minuter, gärna utomhus. Fokusera på rörelsen i kroppen och gärna din andning.

 

Vi har alla olika sätt att relatera till oss själva, andra och livet. Hur vi relaterar till oss själva och vår omgivning beror på vilken relationsdynamik vi har haft till våra föräldrar som barn. Oftast installeras denna redan före 2 års ålder och du har sedan denna programmering hela livet. Den påverkar hur du är i dina relationer idag och hur du behandlar dina barn. För att kunna ändra dynamiken i dina relationer, behöver du inse vilken relationsstil du har haft som barn. 
 
Vi tar det från början…
Att idealisera sina föräldrar är något alla barn gör. Varför? För att det får barnet att känna sig tryggt, att det finns någon som kallas för ”förälder” och som är perfekt och som gör det som krävs för att få dig att må bra och känna dig skyddad från allt farligt. Så det är förståeligt varför barn idealiserar sina föräldrar.
 
När barnen börjar bli äldre börjar de inse att föräldrarna är vanliga människor som ibland också gör fel. De ungdomar som inte slutar idealisera sina föräldrar hämmas och kan inte röra sig framåt.
 
Vilka relationsstilar finns det?
Forskarna pratar om fyra stilar – undvikande, ambivalent, kaotisk och optimal.
 
Undvikande
För att barnet ska vara tryggt behöver föräldrarna vara närvarande i sig själva och livet, inte bara springa i 120 km i timmen genom livet. När föräldrar inte är närvarande, plockar barnet upp en känsla av undvikande från föräldrarna. Barnet upplever känslan av att ”det finns ingen intention från min vårdnadshavare att lära känna mig”. En del barn upplever att det inte finns någon att lära känna och upplever då djup ensamhet. När jag jobbar med sådana klienter upplever de ofta världen från bara en aspekt, den fysiska världen, allt de kan mäta, se, ta på. Känslor som drömmar, hopp, önskningar, längtan – den världen finns inte hos dessa personer. De kan inte se insidan. Deras föräldrar såg aldrig den inre världen och därför skapades och utvecklades inte den världen. En sådan person känner sig ofta utanför, ensam, har ingen kontakt med sig själv eller livet, vet inte vem hen är, vet inte vilka drömmar hen har, vad hen vill och längtar efter.
 
Ambivalent
Låt oss säga att barnets mamma är osäker på om hon är en bra mamma. Hon känner oro, nervositet, osäkerhet och tvivlar på sin förmåga att ta hand om sitt barn på bästa sätt. Barnets spegelneuroner i hjärnan tar in denna oro och helt plötsligt känner barnet samma oro. Om mamman till exempel är orolig kring mat runt barnet, kopplas hunger neurologiskt till oro och osäkerhet och som vuxna kan vi till exempel ha en massa konstig oro kring mat. När jag jobbar med sådana klienter är de ofta oroliga för allt möjligt. De är förvirrade kring vad som är rätt att göra, vad är bäst valet, är det säkert, är det bra, är det ok, klarar jag detta, vad kommer att hända osv?
 
Kaotisk
Föräldern är arg på barnet. Det skrämmer barnet. Som barn ser du förälderns intention att skada dig. Även om detta inte sker fysiskt, eller medvetet från föräldern, så för bråkdelen av en sekund så uppfattar dina spegelneuroner i hjärnan detta som ett hot. Intentionen är att skada dig och detta är totalt motsägelsefullt i förhållande till hela din evolutionära historia av anknytning, eftersom din vårdnadshavare ska skydda dig, inte göra dig illa. Det räcker med en kvarts sekund av ilska - barnet läser av det direkt. Barnet fragmenterar sig själv, dissocierar sig, tar avstånd från sig själv, för att försöka undkomma hotet. De klienter jag jobbar med som fragmenterar sig är de som ofta känner sig avstängda, likgiltiga, blir stela, flyr, eller gömmer sig, de gillar inte konflikter och står inte upp för sig själva, de är rädda för andras reaktioner osv.
 
Optimal
Om förädlarna har positiva intentioner att älska och ta hand om sitt barn, så gör det inte så mycket att de gör fel ibland. Felsteget läker hos barnet. Barnet plockar upp intentionen att du menar gott.  Barnet plockar också upp känslan av att ”Wow, det är möjligt att vara människa och göra fel och ändå vara full av kärlek. Jag behöver inte vara perfekt, bara kärleksfull och jag är älskad oavsett.”
 
Så fundera lite på vilken relationsstil du upplevde som barn och se vilken du har idag? Vad kan du ändra?

Thymus är en körtel som sitter högt upp i bröstkorgen, och som producerar hormoner som aktiverar immunsystemet. Thymushormonerna aktiverar kroppen att tillverka vita blodkroppar, här mognar också T-celler och lymfocyter, som också ingår i immunförsvaret. Thymushormonerna agerar som kroppens egentillverkade antibiotika och städar bort farliga bakterier och virus.
 
Det jag tycker är extra spännande är att thymuskörteln, enligt bland annat kinesisk medicin, också anses vara ett centrum för din livsenergi. Den reglerar ditt energiflöde och ser till hålla energin uppe och i balans.
 
När du är stressad, trött, sjuk, ofokuserad, orolig eller överväldigad av negativa känslor, så kan du göra en RESET på din thymuskörtel genom att ”knacka” på thymuspunkten för att komma i balans, kyla ner nerverna, släppa stressen, stimulera immunförsvaret, må bättre, bli gladare och få en energiboost. ”Knackandet” skickar helt enkelt elektriska impulser till hjärnan, som i sin tur frigör signalsubstanser som får dig att må bättre och bli gladare.
 
Hur gör jag?

1. Ta dina tre mellersta fingrar eller din knytnäve. Knacka (eller tryck) lätt på thymuspunkten, som sitter i övre delen av bröstet. Tänk dig där nyckelbenen möts och sedan några centimeter längre ner. Du måste inte hitta det perfekta stället, du kan knacka runt lite på övre delen av bröstkorgen. Lita på din känsla, var som känns rätt för dig.
2. Andas djupt och lugnt samtidigt som du knackar.
3. Knacka i 30 sekunder i en mjuk, stadig rytm. Ibland behöver du knacka längre – gör då det.

 
Hur känns det?
Det är väldigt individuellt vad man upplever efter att ha aktiverat sin thymuskörtel. Många säger att de upplever en bubblig, sprittande, glad känsla och/eller en skön lugn känsla i kroppen och sinnet.
 
Själv har jag börjat göra detta varje morgon för att få upp livsenergin direkt (eftersom jag är väldigt morgontrött) och jag tycker faktiskt att det har hjälpt.

Lycka till!
 

Hur många gånger har du hört någon säga följande:

• ”Det är så jag är”
• ”Det är min personlighet”
• ”Det ligger i vår familj”
• ”Det är genetiskt”

Men är vi helt styrda av våra gener, vårt DNA, eller kan vi själva styra över hur vårt liv utvecklas, både mentalt, känslomässigt och fysiskt?

Bruce Lipton PhD, biolog och författare till boken ”The Biology of Belief”, som blev korad till 2006 Best Science Book of the Year, har dragit slutsatser som är banbrytande när det gäller funktionerna av våra gener.

Tidigare har man trott att generna är självförverkligande, att de slås på och av. Men ny data avslöjar att det inte finns en on/off funktion i generna. Våra gener är istället blueprints (planskisser) för att göra proteiner, som är byggstenarna och ger strukturen form. Vi är alltså inte offer för vår biologi, våra gener. Istället är vi mästare över vår biologi.

Det gamla synsättet, av Francis Crick och James Watson, att DNA kontrollerar våra liv är därmed fel. Crick och Watsons idé om att DNA regerar över allt, var till och med bara en hypotes, aldrig vetenskapligt bevisad. Ändå accepterade hela etablissemanget det som en sanning, eftersom det redan fanns en trosföreställning kring vårt DNA och när datan gav ett intryck av att den teorin stämde, då antog man att den var korrekt. Denna trosföreställning var så fundamental i modern biologi att den var praktiskt tagen skriven i sten.

Men gener är egentligen blueprints som blir LÄSTA. Men av vem? Enligt Bruce Lipton är det den stora frågan. Det har visat sig att sinnet (the mind) är läsaren. Så sinnet blir den kraftfulla entreprenören till kroppen. Sinnet talar om för cellerna vad det förväntar sig och cellerna går in i blueprinten, vårt DNA, och skapar vad vårt sinne förväntar sig.

Då uppstår frågan om det positiva tänkandets effekt
Om vi tänker positiva tankar kan vi då skapa ett positivt resultat i kroppen. Enligt Bruce Lipton måste man förstå att det inte fungerar, eftersom ett steg fattas. Sinnet styr biologin, men det viktiga att komma ihåg är att det finns två delar av sinnet, den medvetna delen och den undermedvetna delen, och att det finns två kritiska faktorer som separerar dessa två delar. 

1. När det kommer till att processa information är det undermedvetna sinnet över en miljon gånger kraftfullare än det medvetna sinnet.
2. Neuroforskare har avslöjat att det medvetna sinnet bara opererar runt 5% som bäst under dagen. 95% eller mer av tiden (för de flesta människor 99%), styrs vi av det som kommer från vår automatiska processor, det undermedvetna sinnet.

Finns det riktiga bevis på att sinnet är det som kontrollerar kroppen?
Ja, det har vetenskapligt statistiskt bevisats att en tredjedel av allt medicinskt läkande (inklusive operationer) kommer från placebo effekten. Det innebär att om någon har en sjukdom och tar ett sockerpiller i tron att det är en ordinerad medicin som kommer att bota sjukdomen, då uppstår läkning en tredjedel av gångerna. Det betyder att en trosföreställning kan skapa en läkande förmåga av kroppen. Vi är födda med denna förmåga, men från cirka sex års ålder ändras våra hjärnvågor, och vi börjar skapa en perception om vem vi är i världen och i de allra flesta fall så övertrumfar betingningen denna naturliga förmåga att läka.

De första sex åren i våra liv är hjärnan i en hypnogogisk trans om man mäter EEG (hjärnaktivitet) och vår hjärna spelar in upplevelser av världen, precis som en bandspelare. Detta är en väldigt viktig del i naturens plan för en ny varelse att komma in i gemenskapen, eftersom det tillåter det dominanta programmet, språk, beteende etc, att laddas ner.

Det programmet som laddas ner i våra hjärnor är en serie meddelanden till hjärnan. Genom våra sinnen scannar hjärnan konstant omgivningen. Den läser av vad som pågår och sätter samman associationer till en större förståelse. Till exempel kan du förstå färgen röd och en rund form, men initialt uppfattas en tomat inte som en tomat. En tomat är endast en samling av olika stimuli som smak, textur, utseende.

Men var börjar då den negativa programmeringen att vi inte kan t.ex. läka oss själva? 
Om ett barn går nära det som kallas ”vatten”, så blir föräldrarna oroliga och indikerar att ”vattnet” är farligt. Men alla barn föds simkunniga som en delfin. När ett barn föds i vatten och kommer ut ur födelsekanalen under vatten kan barnet simma. Så om vi alla har den förmågan, varför behöver vi lära barn att simma? Jo, de har utsatts för negativ programmering. Så en negativ programmering kan till och med stänga av en instinkt som funnits där från början.

Samma princip kan appliceras på vår förmåga att lyckas. Tänk på ett barn vars föräldrar installerar programmet ”jag förtjänar inte” och som blir en del av barnets trosföreställningssystem och undermedvetna programmering. Tänk dig sedan 40 år framåt i tiden, när barnet är vuxen och sitter på ett kontor och tänker ”jag förstår inte varför jag sitter här på denna tråkiga tjänst, jag är kvalificerad och jag är smart, så varför är jag här?” Det är här pusselbitarna börjar falla på plats. Den här personen tänker detta med sitt medvetna sinne som bara kör 5% av dagen. Men personen opererar utifrån det undermedvetna sinnet som kör programmet ”jag förtjänar inte”.

Sinnets natur är att skapa överensstämmelse och sammanhang i världen. Så om du har ett program som säger ”jag förtjänar inte”, kommer din hjärna inte att tillåta dig skapa ett beteende som motsäger detta, eftersom naturen säger att det måste finnas överensstämmelse och sammanhang.

Så hur bryter vi denna negativa programmering?
Det första steget är att inse att vi har två sinnen och inte förneka att vad som än uppstår i våra liv – misslyckande eller framgång – är relaterat till detta faktum. Vi behöver skifta trosföreställningen att vi är offer för omständigheter utanför vår kontroll och istället inse att vi är felprogrammerade.

De två delarna av vårt sinne samarbetar. Om det medvetna sinnet är upptaget med att tänka på något, så kommer det undermedvetna sinnet att utföra den uppgift som finns framför dig just nu. Och det undermedvetna sinnet kommer att göra det enligt det program som har installerats där, vilket ofta är negativt och därför reducerar dina möjligheter.

Om du talar om för ett barn att han/hon är normal och det blir barnets programmering, så kan barnet oftast inte överträffa detta, eftersom då säger hjärnan ”detta låter inte vettigt”. Så även om barnet strävar hårt, så är risken att han/hon undermedvetet bara skapar medelmåttigt. (Det finns givetvis alltid undantag.)

Genom bland annat meditation, hypnos och att ändra ditt språk, kan du börja förstå och programmera om ditt undermedvetna sinne att arbeta mer i din favör.

Så säg inte slentrianmässigt ”det är så jag är”, säg istället ”det är så jag är programmerad, och jag kan ändra programmeringen”.