A PIECE OF MY MIND.

2016 > 10

.........................................................................................
En del viktminskningsklienter som besöker mig, säger att de äter när de är ledsna, ensamma, stressade, uttråkade eller som belöning. Alltså, de äter när de upplever flera olika typer av känslor.
 
Som hjälp tänkte jag lista 4 emotionella basbehov som styr vilka beslut du tar när det gäller mat.
 
Människans sex basbehov
Tony Robbins brukar nämna att människan har 6 basbehov:

  1. Trygghet/säkerhet
  2. Variation
  3. Att känna sig betydelsefull
  4. Kärlek/gemenskap
  5. Att växa/utvecklas
  6. Ge/bidra

 
De fyra första behoven brukar definieras som överlevnadsbehov, och de två sista för själsliga behov. Och det är de 4 första basbehoven som påverkar dina beslut kring mat väldigt mycket.
 
Trygghet/säkerhet
När vi känner oss trygga och säkra i vår omgivning, vi är säkra på vår sociala status och vi har god tillgång till mat, reduceras vår stress. I dagens samhälle upplever vi massor med stress. Kanske inte kring tillgången till mat, men vi upplever stress kring att hinna med allt, rädsla att pengarna inte ska räcka till, rädsla att inte duga osv… All denna stress skapar känslor av otrygghet och ett enkelt sätt för många människor att hantera denna otrygghet är genom att äta.
 
Variation
Vi människor behöver variation. Många känner sig fastlåsta i rutiner eller uttråkade i sina strukturer, så de söker variation på alla möjliga sätt. Mat är ett sätt att piffa upp tillvaron.
 
Betydelsefull
Att känna sig betydelsefull är hårdkodat in i vår hjärna. Det är viktigt för oss att känna oss erkända i vår gemenskap. Det handlar om överlevnad och att få vara kvar i gruppen, du har ett existensberättigande för att du tillför något. Vi upplever mindre stress när våra ansträngningar blir erkända och belönade. Många människor känner sig inte betydelsefulla idag. Man får inget erkännande på jobbet, partnern prioriterar inte oss, man prioriterar inte sig själv, låg självkänsla på grund av mycket självkritik osv. Att belöna dig själv med mat skapar en känsla av att du är betydelsefull. Du ger något till dig själv, du tar hand om dig själv en liten stund, du tillfredsställer dina egna behov.
 
Kärlek/gemenskap
Vi är sociala varelser. Vårt behov av gemenskap är fundamentalt för vår överlevnad. Idag lever vi i det mest uppkopplade samhället någonsin, men ändå är många ensamma. Så vi använder mat. Viss mat får oss nämligen att känna gemenskap. Hur många känner inte att chokladen, glassen, vinet, ölen är som en bästa vän?
 
Det är viktigt att förstå att dessa emotionella behov inte kan tillfredsställas med mat. Behoven måste lösas med rätt actions. När du gör rätt actions, kommer den emotionella hungern att försvinna.
 
Bra övning
Ta ett papper och gör fyra kolumner. Skriv TRYGGHET, VARIATION, BETYDELSEFULL, GEMENSKAP som en rubrik för varje kolumn. Gör en lista på strategier med actions som du kan göra för att tillfredsställa de emotionella behov du har.
 

Visa hela inlägget »

......................................................................................................................................
Låt oss börja så här. Min hand är en kroppsdel, en del av min kropp. Jag tvivlar inte på det. Jag vaknar inte upp och undrar över det varje morgonen. Jag bara vet. Det är en kroppsdel som jag kan använda, som ska tjäna/vara till nytta för mig. Så jag använder min hand för att hålla i min handväska, jag använder min hand för att hålla i mitt vattenglas, jag använder min hand för att skriva på datorn. Jag kan använda min hand till mycket. Handen är här för att hjälpa mig med olika saker, att utföra olika saker åt mig och jag använder den till olika saker. Detta är ganska uppenbart. Barn förstår detta tidigt, de griper tag i saker med sin hand och de fortsätter med den vetskapen att de kan använda den här handen, att den är där för att vara till nytta för dem.

Härifrån barkar det åt H*****E. Min hjärna är också en kroppsdel, eller hur? Den är också här för att vara till nytta för mig, att serva mig. Det är en biologisk dator som är designad att serva mig. Men detta är ett faktum som vi tappar bort. Ganska tidigt i vårt liv så slutar den kroppsdelen vi kallar hjärnan att serva oss. Den till och med vänder sig mot oss. Hjälp! Min hjärna har kapat mig. Den använder mig, jag använder inte den, den kör dåliga minnen, den kör rädslor, den kör saker genom mig som inte hjälper mig på något sätt. Men hur hände det här? Handen vänder sig inte mot mig? Jag går inte runt och helt plötsligt en dag så ARRRGHH, handen gör som den vill. Det händer inte.

Varför vänder sig hjärnan mot mig?
Det börjar väldigt tidigt. En liten flicka kommer hem från skolan och är kvittrande glad. Mamma säger ”Du ser glad ut, vad har hänt? Hände det något bra idag?” Detta antyder att något händer utanför dig, som du inte har någon kontroll över. Vad hände som fick dig att må bra? ”Inget speciellt hände, jag är bara glad”, säger den lilla flickan. Detta är konstigt för den här familjen. I den här familjen går man inte bara runt och är glad, tänker mamma.

Vi programmeras hela tiden så här. Senare på dagen så är den lilla flickan uttråkad. Mamma säger: ”Vill du titta på en film? Jag sätter på en film till dig. Vilken vill du titta på? Snövit, Askungen…. I filmen sägs det ”Some day my Prince vill come….”, Programmering, programmering, programmering. Så den lila flickan tänker att en dag kommer hennes prins och det verkar vara där lyckan kommer ifrån. Ett tillfälligt uppdykande av en mytologifigur, som kommer att göra mig lycklig.

Vi programmerar våra barn konstant utan att veta om det. Barnet säger ”Mamma, du ser ledsen ut.” Mamma svarar: ” Ja, men det blir bättre, något bra kommer att hända, det kommer att vända.” Aha, tänker barnet man väntar på att något bra ska hända en därframme. Inte att man skapar själv det som är bra, utan det bara händer.

Mycket av det vi lär ut till våra barn, är att saker kommer från utsidan och går in. Du kan inte kontrollera det, du kan inte skapa ditt eget välmående, du kan inte generera ditt eget resultat, någon måste ge det till dig. Det är därför hjärnan blir knasig. Det är därför den vänds ut och in. För mig har det tagit år att vända tillbaka min hjärna, att förstå att hjärnan inte fungerar så. Hjärnan är inte bara en stimuli-respons maskin, som bara reagerar, reagerar, reagerar på stimuli. Hjärnan kan skapa. Barn vet detta intuitivt. Barn är kopplade till det rätta sättet att använda hjärnan – inifrån och ut. Barn älskar att skapa. De använder sin fantasi, de skapar allt möjligt, hela tiden.

Är du kvar i Zombieland?
Som vuxna tappar vi ibland vår skaparkraft, eller den snarare programmeras bort. Som vuxen använder vi oftare hjärnan till att reagera, döma, utvärdera. Att skapa, leka och ha kul försvinner till förmån för analyser, allvar och vinster. Jag kommer ihåg en före detta chef, som inte alltför länge sedan sa till mig, att jag hade för roligt med mina kunder. Att jag skulle vara mer allvarlig. ”Vi måste ses som seriösa”, sa han. Och där bestämde jag mig för att starta eget.

Att skapa är viktigt. För att leka är viktigt. Det är då livet blir roligt. Och när livet blir roligt, då kommer resultaten. Så sätt igång och skapa!

Visa hela inlägget »