A PIECE OF MY MIND.

2016

Jag har en teknik som jag använt flitigt, under flera år. Det är den japanska tekniken Kaizen. Regeln är enkel. Gör något så litet att du nästan inte tycker det är lönt, men gör det regelbundet.

När vi sätter upp mål, är vi oftast väldigt entusiastiska i början. Men efter ett tag fejdar entusiasmen bort. Förklaringen är enkel. Du försöker nå för mycket, för fort. Vår hjärna gillar inte ofamiljära saker, den gillar inte nytt, den vill spara energi. Så din hjärna stretar emot när den upplever att det går fort eller det blir för mycket. Det är helt enkelt bekvämare och enklare för hjärnan att stanna kvar i gamla vanor.

Det är här den japanska tekniken Kaizen kommer till nytta. Denna en-minutsprincip har fått mycket uppmärksamhet eftersom den är väldigt effektiv. Det handlar om att du praktiserar något i en hel minut. Varje dag, samma tid. Och här kan du inte säga att du inte har tid eller möjlighet, det tar bara 60 sekunder. 

Du kan applicera det på precis vad som helst, men gärna något som du gillar och tycker är roligt under en minut. Tanken är att om du upplever glädje och tillfredsställelse under din minut, kommer du att fortsätta att göra det nästa dag och nästa dag och nästa dag…

Ibland är vi så rädda att misslyckas att vi inte ens försöker. Men om du gör bara 60 sekunder, så är chansen stor att du lyckas. Och den känslan av att lyckas, att du klarar av det, inspirerar dig att fortsätta.
När du har praktiserat din valda aktivitet under en minut, varje dag i några veckor, kan du öka tiden. Arbeta dig uppåt mot den tid du vill lägga ner på din aktivitet. Du kommer att bli förvånad över hur mycket 60 sekunder kan ändra ditt liv.

Kaizen har sitt ursprung i Japan och uppfanns av Massaki Imai och ordet har två rötter – ”kai” (förändring) och ”zeen” (bra). Tillsammans betyder det ”förändring till det bättre”. Massaki Imai’s filosofi är att varje dag, någonstans, förbättra något. Att utmana dig själv, men också att ha målen inom möjlighetens räckhåll. Att små utmaningar i kombination med kontinuerlig insats är mer belönande. 

Så vad tänker du satsa dina 60 sekunder på inför nästa år? Själv ska jag ta upp min yoga igen. 1 minut varje dag!

Visa hela inlägget »

 Försöker du för mycket?

Precis som fysiska lagar finns det mentala lagar. När det kommer till vårt sinne och då framför allt vårt undermedvetna sinne, är en av de viktigaste mentala lagarna ”lagen om motsatt effekt”.
 
Det undermedvetna sinnet är mycket kraftfullare än det medvetna sinnet och det undermedvetna är dessutom din ”inre beskyddare”. Det undermedvetna sinnets primära funktion är att förhindra att du far illa och det undermedvetna lär sig och kommer ihåg regler och beteenden för att du inte ska bli skadad. Dessa regler och beteenden har skapats utifrån hur du emotionellt har reagerat på händelser tidigare i livet, oftast i barndomen. Varje situation som påminner det undermedvetna sinnet om barndomshändelsen behandlas utifrån den regel som skapades vid just det tillfället. Denna regel förstärks sedan och blir en vana, någonting du bara gör automatiskt utan att tänka.
 
Lagen om motsatt effekt betyder att vid varje medvetet försök från din sida att vilja ändra en vana, blir det undermedvetna sinnets automatiska respons att göra våldsamt motstånd, för det skulle innebära att överge ”regeln” som det undermedvetna lärt sig. Eftersom det undermedvetna vill skydda dig så vill det inte överge regeln, för då finns risken att du ”blir skadad”. Så när du försöker att ändra den automatiska responsen, den inbitna vanan, ser det undermedvetna sinnet det som en attack och gör motstånd. Detta är lagen om motsatt effekt.
 
Om våra problem hade suttit i det medvetna sinnet skulle vi bara kunna bestämma oss för att ändra på förutsättningarna och lösa problemen för länge sedan. Så det hjälper inte om vi medvetet vill börja eller sluta göra något, om det undermedvetna har en helt annan agenda. Detta har ofta pågått i många år och vi tror att om vi bara försöker mer, så kan vi ändra det. Men ju mer vi försöker, desto mer envist blir problemet. Och så blir vi extremt frustrerade att vi inte kan kontrollera problemet och komma framåt på ren vilja, men det är exakt så lagen om motsatt effekt fungerar. Ett bra exempel på detta är när du har problem att somna. Sömn är helt och hållet en undermedveten process och när du säger till dig själv att du måste sova och kämpar för att somna, så blir det exakt motsatt effekt. Ju mer du försöker, desto vaknare blir du.
 
Lagen om motsatt effekt har också en stor inverkan på vad vi säger till oss själva och det är viktigt att veta att vad vi än säger till oss själva – att vi måste eller borde göra vissa saker, känna eller tänka vissa saker eller att vi absolut inte borde göra, känna eller tänka på ett visst sätt – så uppstår motsatsen. Jag måste sova, leder till att du vrider och vänder dig i sängen. Jag får inte känna mig nervös, stärker det oroliga tillståndet.
 
Så när du gör förändringar tänk på att medveten press för att skapa förändring är ofta väldigt ansträngande. Om du däremot slappnar av och gör förändringen till något roligt, mer som en lek och tar pyttesmå steg framåt kring det du vill ändra, så har du större chans att lyckas. Något att tänka på inför nyårslöftena.

Visa hela inlägget »

.........................................................................................
En del viktminskningsklienter som besöker mig, säger att de äter när de är ledsna, ensamma, stressade, uttråkade eller som belöning. Alltså, de äter när de upplever flera olika typer av känslor.
 
Som hjälp tänkte jag lista 4 emotionella basbehov som styr vilka beslut du tar när det gäller mat.
 
Människans sex basbehov
Tony Robbins brukar nämna att människan har 6 basbehov:

  1. Trygghet/säkerhet
  2. Variation
  3. Att känna sig betydelsefull
  4. Kärlek/gemenskap
  5. Att växa/utvecklas
  6. Ge/bidra

 
De fyra första behoven brukar definieras som överlevnadsbehov, och de två sista för själsliga behov. Och det är de 4 första basbehoven som påverkar dina beslut kring mat väldigt mycket.
 
Trygghet/säkerhet
När vi känner oss trygga och säkra i vår omgivning, vi är säkra på vår sociala status och vi har god tillgång till mat, reduceras vår stress. I dagens samhälle upplever vi massor med stress. Kanske inte kring tillgången till mat, men vi upplever stress kring att hinna med allt, rädsla att pengarna inte ska räcka till, rädsla att inte duga osv… All denna stress skapar känslor av otrygghet och ett enkelt sätt för många människor att hantera denna otrygghet är genom att äta.
 
Variation
Vi människor behöver variation. Många känner sig fastlåsta i rutiner eller uttråkade i sina strukturer, så de söker variation på alla möjliga sätt. Mat är ett sätt att piffa upp tillvaron.
 
Betydelsefull
Att känna sig betydelsefull är hårdkodat in i vår hjärna. Det är viktigt för oss att känna oss erkända i vår gemenskap. Det handlar om överlevnad och att få vara kvar i gruppen, du har ett existensberättigande för att du tillför något. Vi upplever mindre stress när våra ansträngningar blir erkända och belönade. Många människor känner sig inte betydelsefulla idag. Man får inget erkännande på jobbet, partnern prioriterar inte oss, man prioriterar inte sig själv, låg självkänsla på grund av mycket självkritik osv. Att belöna dig själv med mat skapar en känsla av att du är betydelsefull. Du ger något till dig själv, du tar hand om dig själv en liten stund, du tillfredsställer dina egna behov.
 
Kärlek/gemenskap
Vi är sociala varelser. Vårt behov av gemenskap är fundamentalt för vår överlevnad. Idag lever vi i det mest uppkopplade samhället någonsin, men ändå är många ensamma. Så vi använder mat. Viss mat får oss nämligen att känna gemenskap. Hur många känner inte att chokladen, glassen, vinet, ölen är som en bästa vän?
 
Det är viktigt att förstå att dessa emotionella behov inte kan tillfredsställas med mat. Behoven måste lösas med rätt actions. När du gör rätt actions, kommer den emotionella hungern att försvinna.
 
Bra övning
Ta ett papper och gör fyra kolumner. Skriv TRYGGHET, VARIATION, BETYDELSEFULL, GEMENSKAP som en rubrik för varje kolumn. Gör en lista på strategier med actions som du kan göra för att tillfredsställa de emotionella behov du har.
 

Visa hela inlägget »

......................................................................................................................................
Låt oss börja så här. Min hand är en kroppsdel, en del av min kropp. Jag tvivlar inte på det. Jag vaknar inte upp och undrar över det varje morgonen. Jag bara vet. Det är en kroppsdel som jag kan använda, som ska tjäna/vara till nytta för mig. Så jag använder min hand för att hålla i min handväska, jag använder min hand för att hålla i mitt vattenglas, jag använder min hand för att skriva på datorn. Jag kan använda min hand till mycket. Handen är här för att hjälpa mig med olika saker, att utföra olika saker åt mig och jag använder den till olika saker. Detta är ganska uppenbart. Barn förstår detta tidigt, de griper tag i saker med sin hand och de fortsätter med den vetskapen att de kan använda den här handen, att den är där för att vara till nytta för dem.

Härifrån barkar det åt H*****E. Min hjärna är också en kroppsdel, eller hur? Den är också här för att vara till nytta för mig, att serva mig. Det är en biologisk dator som är designad att serva mig. Men detta är ett faktum som vi tappar bort. Ganska tidigt i vårt liv så slutar den kroppsdelen vi kallar hjärnan att serva oss. Den till och med vänder sig mot oss. Hjälp! Min hjärna har kapat mig. Den använder mig, jag använder inte den, den kör dåliga minnen, den kör rädslor, den kör saker genom mig som inte hjälper mig på något sätt. Men hur hände det här? Handen vänder sig inte mot mig? Jag går inte runt och helt plötsligt en dag så ARRRGHH, handen gör som den vill. Det händer inte.

Varför vänder sig hjärnan mot mig?
Det börjar väldigt tidigt. En liten flicka kommer hem från skolan och är kvittrande glad. Mamma säger ”Du ser glad ut, vad har hänt? Hände det något bra idag?” Detta antyder att något händer utanför dig, som du inte har någon kontroll över. Vad hände som fick dig att må bra? ”Inget speciellt hände, jag är bara glad”, säger den lilla flickan. Detta är konstigt för den här familjen. I den här familjen går man inte bara runt och är glad, tänker mamma.

Vi programmeras hela tiden så här. Senare på dagen så är den lilla flickan uttråkad. Mamma säger: ”Vill du titta på en film? Jag sätter på en film till dig. Vilken vill du titta på? Snövit, Askungen…. I filmen sägs det ”Some day my Prince vill come….”, Programmering, programmering, programmering. Så den lila flickan tänker att en dag kommer hennes prins och det verkar vara där lyckan kommer ifrån. Ett tillfälligt uppdykande av en mytologifigur, som kommer att göra mig lycklig.

Vi programmerar våra barn konstant utan att veta om det. Barnet säger ”Mamma, du ser ledsen ut.” Mamma svarar: ” Ja, men det blir bättre, något bra kommer att hända, det kommer att vända.” Aha, tänker barnet man väntar på att något bra ska hända en därframme. Inte att man skapar själv det som är bra, utan det bara händer.

Mycket av det vi lär ut till våra barn, är att saker kommer från utsidan och går in. Du kan inte kontrollera det, du kan inte skapa ditt eget välmående, du kan inte generera ditt eget resultat, någon måste ge det till dig. Det är därför hjärnan blir knasig. Det är därför den vänds ut och in. För mig har det tagit år att vända tillbaka min hjärna, att förstå att hjärnan inte fungerar så. Hjärnan är inte bara en stimuli-respons maskin, som bara reagerar, reagerar, reagerar på stimuli. Hjärnan kan skapa. Barn vet detta intuitivt. Barn är kopplade till det rätta sättet att använda hjärnan – inifrån och ut. Barn älskar att skapa. De använder sin fantasi, de skapar allt möjligt, hela tiden.

Är du kvar i Zombieland?
Som vuxna tappar vi ibland vår skaparkraft, eller den snarare programmeras bort. Som vuxen använder vi oftare hjärnan till att reagera, döma, utvärdera. Att skapa, leka och ha kul försvinner till förmån för analyser, allvar och vinster. Jag kommer ihåg en före detta chef, som inte alltför länge sedan sa till mig, att jag hade för roligt med mina kunder. Att jag skulle vara mer allvarlig. ”Vi måste ses som seriösa”, sa han. Och där bestämde jag mig för att starta eget.

Att skapa är viktigt. För att leka är viktigt. Det är då livet blir roligt. Och när livet blir roligt, då kommer resultaten. Så sätt igång och skapa!

Visa hela inlägget »

 
Och varför det är en viktig ledtråd om dig själv.
 
Jag dömer andra. Jag dömer idioter i trafiken, jag dömer det ointresserade butiksbiträdet som hellre pratar med sin kollega, än servar mig osv osv. Senast dömde jag en person som inte hörde av sig till mig. ”Så gör man inte….”. Det är att döma. Idag är jag mer medveten om mitt dömande och gör det därför mer sällan. I mitt jobb dömer jag inte alls (tror jag), vilket faktiskt känns väldigt skönt.
 
Hur dömer du?
Vid det här laget har du säkert förstått att du också dömer. Fundera gärna lite över i vilka situationer du dömer allra mest. Här kommer två exempel:
 

  1. Din syster talar om för dig att hon har köpt en ny bil och du tänker: Det kan hon absolut inte ha råd med på hennes lön. Hon är så oansvarig när det gäller pengar.
  2. Din partner lämnar sina smutsiga sockar på sovrumsgolvet, istället för att lägga dem i tvättkorgen. Du tycker att han/hon är så lat och slarvig. Det gör dig galen!

 
Detta är två ganska vanliga exempel på hur vi dömer i tysthet, hur vi kritiserar andra. Men vad betyder egentligen detta kritiserande från din sida? Är du omgiven av människor som inte håller måttet, som är obildbara, slarviga, lata idioter? Håller samhället på att falla sönder? Eller finns det en ledtråd kring ditt kritiserande och dömande, något som är mycket djupare och mer fundamentalt om DIG? 
 
Hur du upplever andra, kan lära dig något om dig själv
När vi dömer andra eller upplever att någon trycker på alla våra knappar, med det de säger eller gör, så projicerar vi ofta våra känslor på dem. Vi kritiserar andra för saker som vi själva inte tar ansvar för eller som vi inte erkänner om oss själva.
 
Så här fungerar det.
 
Låt oss säga att du har en rädsla för att bli avvisad, som kommer från upplevelser i barndomen. Om du inte har jobbat med dig själv, så är det ganska vanligt att du inte är medveten om denna rädsla. Du har inte erkänt den än. Eller så vet du om rädslan, men nekar till att det är ett problem. Ditt undermedvetna sinne är dock medvetet om det. Och den delen av ditt sinne kommer alltid att leta efter möjligheter att lösa gamla olösta saker. Din hjärna älskar att avsluta en loop och gillar inte saker eller situationer där loopen inte har stängts. Cirkeln har inte slutits, så att säga.
 
Ditt undermedvetna sinne kommer därför att leda dig till situationer där du kan bli medveten om din rädsla. Med andra ord, du kommer att gå in i relationer med människor som kommer att trigga den rädslan eller en inte erkänd känsla i dig. Allt för att du ska få stänga loopen, avsluta cirkeln och kunna gå vidare i livet. Du kommer att attrahera en relation där din partner kommer att dra sig ur, agera kyligt, göra upp planer med sina vänner istället för dig, ha en hobby som de älskar och där de inte inkluderar dig osv.
 
Istället för att du möter och accepterar din rädsla, kommer deras beteende att göra att du dömer och kritiserar dem i tysthet. Du tänker inte ”Hmm… jag är rädd att min partner ska överge mig och jag kommer att bli ensam igen.” Istället tänker du ”Min partner spenderar aldrig tid med mig. Han/hon är med sina kompisar och har roligt istället för att fixa sakerna han/hon har lovat runt hemmet. Han/hon slösar pengar på sin golf, istället för att spara pengarna och spendera dagen med mig.”
 
Ett annat exempel som träffade mig väldigt mycket, är detta:
Låt oss säga att du ser dig själv som en ordentlig person. Du sköter ditt jobb ordentligt, du ställer alltid upp för dina närmsta vänner och du håller vad du lovar. Men djupt ner, är du egentligen en person som önskar att du kunde släppa ansvaret ett tag, lägga upp fötterna på bordet, och bara skämma bort dig själv som omväxling. Men du vill inte erkänna det för dig själv. Det är inget du accepterar i dig själv, av någon anledning. Kanske du blev avvisad eller tillrättavisad i barndom, för att du var sådan och nu har du växt upp till att bli en ”duktig” person. Ditt kreativa undermedvetna sinne kommer att dra in dig i situationer där du är kring människor, som verkar slarviga och oansvariga. Och istället för att erkänna att du en liten del av dig är precis som dem, klagar du istället på dem, även om det sker i smyg.
 
Efter att jag har förstått detta, lägger jag numera också upp fötterna på bordet och är totalt oansvarig emellanåt. Vad har hänt? Jag kritiserar inte andra lika mycket. Givetvis har jag en bit kvar att gå, men jag är på god väg.
 
Acceptans för dig själv, skapar acceptans för andra
När du börjar erkänna dina egna känslor och acceptera dig själv, då börjar du också acceptera andra ännu mer. När du börjar acceptera dig själv, börjar du också älska dig själv mer. För att erkänna dina känslor och att acceptera dig själv är nödvändigt för att du ska kunna älska dig själv. Och det är först då du helt och fullt kan vara tillfreds med dig själv och världen runt omkring dig.
 
När du inte är tillfreds med dig själv kommer du alltid att hitta något att klaga på, och människorna i ditt liv kommer alltid att verka mindre perfekta, eftersom du tänker på dig själv som mindre perfekt. Om du inte kan lära dig att älska dig själv och acceptera dig själv och dina känslor, kommer du heller inte kunna bli helt och hållet älskad av någon annan.
 
Hur skapar jag acceptans för mig själv?

  1. Förstå att du skapar de situationer du behöver för att tillåta dig att uppleva de delar av dig själv, som du inte kan acceptera och älska.
  2. Göm inte den du verkligen är. Dela dina känslor, även de som är ”stökiga”. Ta ägandeskap över din egen sanning och dina misstag.
  3. Du behöver inte bevisa något för någon, för den enda åsikten som betyder något för ditt självvärde, är din egen. Så säg till dig varje dag ”jag är tillräcklig”. Själv säger jag detta varje morgon och kväll. I början känns det kanske löjligt, det funkar inte, jag känner inget. Men efter ett tag kommer du att börja känna en värme och ett tillfredsställande lugn i hjärtat.
  4. Acceptera inte att behandlas dåligt, eller social press, eller att behöva göra saker du inte vill göra, bara för att du ”borde göra det”.
  5. Kom till mig på Rapid Transformational Coaching och bygg upp ditt värde, din självacceptans och självkärlek.

 
Och kom ihåg – att älska dig själv är inte alltid en rak linje. Det kan gå upp, det kan gå ned, ibland kan det vara enkelt och ibland svårt. Men så är det i alla kärleksrelationer, även den du har med dig själv.
 
Ps. Glöm inte att allting jag skriver är generellt. Så det jag skriver kanske inte stämmer 100% på alla situationer och på alla människor.

Visa hela inlägget »

Jag har haft förmånen att få träna tillsammans med Hera Ågren både i Sverige och i Indien. Detta är en yogini utöver det vanliga. Den energi, värme och läkning hon vidarebefordrar är amazing. 

För dig som vill ha riktigt kvalitativ yoga för en exceptionellt bra lärare, så har hon klasser i Malmö i höst. 

Från 7/9 på The Wellness Room, onsdagar kl 19.00-20.30. Pris 1.700 kr för 12 ggr. Gratis intro 14/9 kl 17.00. 

Från 8/9 på Media Evolution City (MEC), torsdagar kl 17.30-19.00. Pris 1.700 kr för 12 ggr. Gratis intro 7/9 kl 17.00.

Om du anmäler dig senare betalar du för de gånger som återstår (i mån av plats). 

Mer information och anmälan gör du till Hera Ågren, hera@mindyourday.se eller 0709-325072.

Namaste

Visa hela inlägget »















Jag har haft en vana att tänka för mycket, analysera allt. Det har emellanåt lett till en trött hjärna. Det var först när jag förstod att jag faktiskt var beroende av tankar, som polletten trillade ner. Jag hade inte förstått att man faktiskt kan vara beroende av att tänka.

Jag har många klienter som säger ”jag kan inte sluta tänka”. Det är precis som att säga ”jag kan inte sluta dricka”, ”jag kan inte sluta äta”, ”jag kan inte sluta röka”… Första steget är att få dem att förstå att man faktiskt kan vara beroende av att tänka. Tankarna kan leda dig bort från känslor, leda dig bort från att vara i nuet, eller skapa en känsla av kontroll.

Eckhart Tolle förklarar vanan att övertänka på ett underbart sätt och några tips på hur du kan bryta denna vana.
 


Det finns många sätt att bryta sina tankar. Själv har jag använt mig av tre sätt.

  1. Jag har i hypnos löst det som gör att mina tankar har snurrat runt. 
  2. Jag mediterar regelbundet varje dag. 
  3. Jag släpper vissa tankar när de kommer, genom att göra något annat.
Visa hela inlägget »







 
Jag arbetar med att lösa upp tankar, känslor, upplevelser som har fastnat,
eller trauman som en del väljer att kalla det för. Ett trauma är helt enkelt en situation som är överväldigande för individen och som upplevs omöjlig att påverka och som samtidigt är en stor psykisk påfrestning för individen. Trauman behöver inte alltid vara stora när man tittar på dem i backspegeln som vuxen, men det är något som har påverkat dig på ett signifikant sätt när det väl hände.
 
Vad händer vid ett trauma?
Under ett trauma blir våra tankeprocesser spridda och oorganiserade på ett sådant sätt att vi inte längre känner igen de minnen som tillhör den ursprungliga händelsen. Istället lagras fragment av minnet, skingrade som bilder, kroppsupplevelser och ord, i vårt undermedvetna sinne och kan aktiveras senare av precis vad som helst, som bara tillnärmelsevis påminner om den ursprungliga händelsen. När dessa väl är triggade, är det precis som en osynlig återspelningsknapp har tryckts ned, och får oss att reagera på aspekter av originaltraumat. Omedvetet kan vi då reagera på vissa typer av människor, händelser eller situationer på gamla familjära sätt, ungefär som ett eko från dåtiden.
 
Psykoanalysens grundare Sigmund Freud identifierade detta mönster för mer än hundra år sedan och myntade begreppet repetition compulsion, vilket är ett försök av det undermedvetna sinnet att återuppspela det som inte är löst, så att vi kan ”få det rätt”. Jag brukar säga till mina klienter att hjärnan gillar att avsluta sina loopar.
 
Psykiatriker och psykologen Carl Ljung menade att det som lagrats i det undermedvetna sinnet inte löses upp, utan kommer istället upp till ytan i våra liv på olika sätt i olika situationer. Vi repeterar våra undermedvetna mönster tills vi ser dem i ett medvetet ljus och då kan vi lösa upp dem. Så allt vi inte har löst eller processat klart, lagras i vårt undermedvetna sinne.
 
Det började inte med dig
Det spännande är att man idag tror att det undermedvetnas drift att vilja lösa gamla händelser, kan vara en av mekanismerna när familjer repeterar olösta trauman i flera generationer. Vetenskapsmän kan numera till och med identifiera biologiska markörer, bevis att trauman kan ärvas från en generation till nästa. Så det är inte bara individuella trauman som spelar in i hur vi mår, agerar och lever våra liv, utan även traumatiska händelser i familjen, även bakåt i tiden. Trauman kan helt enkelt sända en chockvåg av emotionell smärta från en generation till en annan. Så för att du ska förstå vissa av dina mönster och smärta som hela tiden repeteras, behöver du kika på dina tre senaste generationer.
 
Hur läker man dessa trauman?
När vi har en överväldigande negativ upplevelse, så tenderar vi att undvika den. Men när vi blockerar alla känslor som är kopplade till upplevelsen, så bryter vi också den läkande processen som kan leda till en naturlig frisläppning. Ibland ”göms” smärtan, tills den kan hitta en väg att uttryckas eller lösas.
 
Först gäller det att hitta kopplingen, och det kan man göra med hjälp av till exempel hypnos. När kopplingen väl är funnen, kan man hitta orden, känslan, upplevelsen och stänga loopen. Det är enormt frigörande. Jag ser det varje dag hos mina klienter.

Visa hela inlägget »

Vad som följer dessa två enkla ord, bestämmer vilket liv du kommer att ha. Vilken typ av ”JAG ÄR” du säger, bestämmer om du lyckas eller inte. Under hela din dag är kraften i ”JAG ÄR” i rörelse. Många gånger använder vi orden ”JAG ÄR” emot oss och vi förstår inte hur mycket det egentligen påverkar oss.
 
Vad som kommer efter ”JAG ÄR” kommer alltid att följa dig. När du säger ”Jag är så klumpig”, kommer klumpigheten att följa dig. När du säger ”Jag är så ensam”, kommer ensamheten att följa dig. Du bjuder in, öppnar dörren, ger dessa tillåtelse att vara i ditt liv.
 
Det bästa är att du kan välja vad som kommer efter ”JAG ÄR”. När du säger ”Jag är talangfull”, kommer talangen att följa dig. När du säger ”Jag är vacker”, kommer skönheten att följa dig.
 
Ord är som elektricitet. Om du använder det på rätt sätt skapar det ljus och bra saker i ditt liv. Om du använder det på fel sätt kan det skada dig och till och med döda dig.
 
Därför måste du vara vaksam med vad som följer ditt ”JAG ÄR”. Kanske du kan ändra några av dina ”JAG ÄR”. Vad tror du skulle hända om du vågade säga JAG ÄR FANTASTISK?

Visa hela inlägget »

8 av 10 vuxna berömmer barn på ett sätt som riskerar att skada deras motivation. Här får du tips på ett fantastiskt enkelt sätt att bygga upp ditt barns motivation och självkänsla. Jag använder faktiskt detta sätt att berömma vuxna också (så ofta jag kommer ihåg).
 
Låt oss säga att ditt barn kommer till dig, jättestolt och säger: ”Kolla, så bra det gick på mitt prov i skolan”. Hur berömmer du ditt barn då?
 
De flesta vuxna säger: ”Vad bra du är”, ”Vad smart du är”, ”Vad duktig du är”.
 
Forskning visar att de ord vi använder spelar en stor roll, eftersom ord ramar in barnets upplevelse. Så om vi berömmer barnet genom att säga ”vad duktig du är”, så säger du egentligen till barnet att det är dina egenskaper, att du som är person är det som har skapat resultatet. Detta bryter ner barnets självkänsla och får dem att inte vilja lära sig mer.
 
Om du berömmer barnen för att de är smarta, så börjar de tänka att de resultat de får, kommer från att de har en mängd medfödda förmågor. Så jag är duktig när det går bra. Vad är jag då när det går dåligt? Om vi tänker på oss själva som om vi vore skrivna i sten, att vi har vissa medfödda förmågor (eller inte), så kommer vi inte att kunna hantera motgångar speciellt bra. När vi ser andra som är bättre än oss känner vi oss hotade, istället för inspirerade. Vi kommer att uppleva att andra har vissa förmågor, som vi inte har tillgång till.
 
Hur kan man då berömma på ett bättre sätt?
Det bästa sättet är att berömma barnets ansträngningar och få barnet att förstå att det är handlingarna som har skapat resultatet. Att barnet ansträngde dig, kämpade. Om du berömmer barnets beteende, ansträngning, det de kan påverka, så kommer barnet att vilja anstränga sig mer. Barnet kommer få det enklare att känna att även om man möter motgångar och det är tufft ibland, så vet jag vad jag ska göra. För jag kan se att om jag bara fortsätter att anstränga mig och lära mig, så kommer det gå i rätt riktning. Och jag som person är bra.
 
Ett annat bra sätt är att lära barnet egenberöm. Att fråga barnet ”Hur känns det för dig att du har klarat det här?” eller ”Vad tycker du om det du gjort?” Detta lär barnet att själv värdera sin insats, att uppskattning eller feedback inte alltid behöver komma utifrån. Att din egen åsikt är viktigare, än andras.

Visa hela inlägget »

En av Sveriges populäraste podcasts rattas av eminenta Marie W Schjölin. Podden handlar om ledarskap, kommunikation, personlig utveckling och Marie intervjuar varje vecka spännande personer inom dessa områden. Hon har drygt 60.000 lyssnare över hela världen.

Igår fick jag äran att bli intervjuad av Marie och dela med mig kunskap kring det undermedvetna, hypnos och de 3 gyllene komponenterna för att kunna styra det mänskliga sinnet.


Här kan du lyssna

innerligt.libsyn.com 

Visa hela inlägget »

Många av oss väntar på att glädjen ska komma, vi väntar på att ta emot den, ungefär "Ok, jag är redo". Vi väntar på att något ska hända, och då kommer vi att uppleva glädje. 

För många är därför glädjen en reaktion, en respons på yttre stimuli från omgivningen. Om det är en bra film, då gråter jag. Om det är en fin solnedgång, då berörs jag. När någon säger rätt saker, på rätt sätt, då känner jag mig glad. Vi tror att glädje är beroende av att alla de rätta omständigheterna är på plats.

Men när vi kommer från en plats av förväntningar, kan vi aldrig uppleva riktig sann glädje. Om du bara svarar på energin du möts av, kan du inte uppleva sann glädje. Och varför ska du vänta på att andra ska komma med glädjen till dig, när du har tillgång till den precis här och nu. 

Vi är själva ansvariga för att föra in glädje, genom att närvara med hela oss själva i den stunden. Så det bästa sättet att ha en glädjefylld upplevelse, är när du bestämmer dig för att föra in glädjen själv. Och alla har kapaciteten att göra detta. 
 

Visa hela inlägget »

Jag följer med fantastiska tidningen Hälsa på deras resa den 18 september med Viking Line Cinderella.

Det blir en crash course i hur du styr din hjärna mot fenomenal framgång. Det blir en spännande resa i ditt undermedvetna. Upplev direkt på plats hur hypnos kan förändra ditt mindset och ditt liv i 5:ans växel.

Skynda dig att boka Hälsa-resan, när vi fyller Viking Line Cinderella med allt som gör tidningen så bra, från den vegetariska maten till de bästa föreläsningar, behandlingar och yoga. Allt ingår och vi har hela båten för oss själva!

Antalet platser är begränsat och just nu får du boka tidigt-rabatt!Du bokar direkt på 08-452 40 00, uppge bokningskod HÄLSA.
 

All information hittar du här

Jag hoppas jag får glädjen att träffa dig och säga hej! 

<3 

Visa hela inlägget »