Fixering och osäkerhet har ibland starka band mellan sig. Hur då?

När vi upplever förlust av kontroll över vår situation eller våra möjligheter i livet, kan det skapa en känsla av otrygghet och osäkerhet. Vi ser då till att skapa områden som vi kan eller tror vi kan kontrollera. T.ex. vår kropp, maten, våra arbetsuppgifter, våra barn osv.

Ibland övergår kontrollen över ett specifikt område, till en fixering. Vi har superkoll och lämnar inget åt slumpen på just det området. Fixering är helt enkelt ett område där vi känner extra mycket kontroll. Vi kan inte kontrollera andra saker i vårt liv, men området vi är fixerade vid känner vi att vi kan kontrollera. Det skapar en självsäkerhet. Men den är falsk.

Äkta självsäkerhet är att vara så trygg i dig själv att du vet att oavsett vad som händer så kan du klara av det. Att veta att du har styrkan och resurserna att klara av allt oväntat som kommer i din väg. Denna inre självsäkerhet skapar lugn och trygghet hos dig. Den gör att du spar energi, eftersom du inte behöver kontrollera onödiga saker. Det blir mer vilsamt.

Det är just denna självsäkerhet som jag bygger upp hos mina klienter.

Vad innebär det att överge sig själv? Det innebär att du säger ja, när du känner nej, när du är en people pleaser, när du spelar liten eller ger bort din makt. Det är när du tystar din inre röst och tillåter dig att påverkas allt för mycket av andras åsikter och utvärderingar. När du ger dig för att undvika att bli avvisad. Att vända dig till olika små, eller inte så små, missbruk som att till exempel jobba för mycket, shoppa för mycket, dricka för mycket osv, är också ett vanligt sätt att undvika smärtsamma känslor och därmed överger du dig själv. Många av oss är skyldiga till någon av dessa strategier då och då, men för en del blir det en integrerad vana eller ännu värre, ett sätt att leva.

Så vad kostar det dig? En hel del. Att under lång tid överge dig själv är djupt frätande för din självkänsla. Du ger dig själv budskapet "jag litar inte på mig själv", men du förvärrar det också med "vad jag tänker och känner spelar ingen roll, inte ens för mig själv”. Om du fortsätter att överge dig själv kommer du att blir kraftlös och förbittrad.

Om du har övergivenhetsproblematik från barndomen, ökar dessa undermedvetna sår sannolikheten att du överger dig själv i vuxen ålder. Ofta gör vi mot oss själva vad som gjordes mot oss, tills vi uppmärksammar och läker detta.  Det finns två anledningar till att det fungerar så. 1. Det undermedvetna söker upp det som är bekant, oavsett hur obekvämt och smärtsamt det än är, i ett försök att lösa det. 2. Om det finns olöst övergivenhetsproblematik i barndomen har självkänslan redan urholkats, vilket betyder att du är mycket mindre benägen att lita på och lyssna till dig själv, tills du har jobbat med dig själv.

Om vi ​​har övergivits tidigare i livet finns också risken att vi vänder oss till andra i tron att de ska förse oss med den trygghet vi själva saknar. Visserligen kan andras kärlek kännas underbar, men oavsett hur mycket någon älskar dig…. så länge du fortsätter att överge dig själv kommer du att kämpa med känslor av otrygghet och otillräcklighet.

Att redan NU sätta intention att börja stå upp för dig själv och lyssna på din inre röst efter vad som är bra för dig, det är den ultimata handlingen av omtänksamhet. Med rätt arbete kan du ändra dig från att överge dig själv till att hedra dig själv. Att arbeta med det undermedvetna för att läka gamla sår av övergivenhet är fantastiskt befriande och innebär att du kan börja använda mycket mer av ditt kloka vuxna själv, i stället för det övergivna, sårade och förtvivlade inre barnet. Om du kombinerar detta med att kontinuerligt träna att hitta din egen röst och lyssna till och agera på den, kommer du grunda dig i din egen personliga kraft och det kommer att förändra ditt liv på ett sätt som du inte trodde var möjligt.