A PIECE OF MY MIND.

2011 > 08

Kunskap är makt, men när det kommer till självkännedom kan okunskap vara en välsignelse. Eller? 

 

Ofta hör jag människor som säger att de aldrig skulle kompromissa med sina etiska och moraliska principer. Men när väl principerna ställs mot ett faktum, är det ofta vi släpper på våra principer. Ofta är vi helt omedvetna om vår dubbelmoral. Varför? Vi undviker helt enkelt helst sanningen om oss själva. Och varför gör vi det? 

 

Vi gillar inte att ändra våra trosuppfattningar om oss själva och vår omvärld. Vi söker information om bekräftar våra uppfattningar hellre än motsäger dem. Om vi väljer att se sanningen i vitögat kan det krävas att vi måste göra sådant vi inte gillar. Då är det bekvämare att inte veta. Att inse sanningen kan också orsaka obehagliga känslor. Det är skönare att leva kvar i tron att allting är bra. 

 

Vad är det då som avgör om vi vill söka efter sanningen eller undvika den? 

1. Förväntningar. Ju dåligare nyheter vi väntar oss, desto mer anstränger vi oss för att undvika dem.

2. Brist på kontroll. När vi upplever att vi har liten kontroll över konsekvenserna av informationen, vill vi undvika dem. 

3. Brist på resurser att hantera. Om du för tillfället inte har resurser att hantera informationen som du får, vill du hellre undvika den. 

4. Svårbegriplig information. Om informationen är svår att tolka och förstå, vill vi hellre veta mindre.

 

Därför vill vi heller inte alltid lära oss mer om oss själv. Det kan vara jobbigt att upptäcka saker som vi behöver jobba med, ta tag i, hantera, tolka... Det är ganska naturligt att vi blundar emellanåt. Ju mindre vi vet, desto mindre behöver vi oroa oss. Är det så? När vi vet mindre, innebär det att vi oroar oss mindre? Eller ligger sanningen och gnager djupt inom oss? Är det bra att veta ibland och vara okunnig ibland? Och vad händer när vi till slut måste inse sanningen? 

Visa hela inlägget »

Varje fredag delar jag med mig av mina små egenkomponerade citat. Gilla, kommentera, protestera, reflektera och använd. 

 

"Kroppen är själens trädgård."

- Karin Tydén

 

Mina reflektioner

Sokrates frågade sig om själen är människans sanna väsen och Platon ansåg att kroppen är själens fängelse. Själv väljer jag att se kroppen som själens trädgård. En kropp som mår bra hjälper själen att frodas. Om vi tar hand om vår kropp och behandlar den väl tror jag att själen kan njuta mer. Den får en vacker och frisk trädgård att vistas i. Jag brukar likna individen vid en stol med fyra ben - det mentala, det känslomässiga, det fysiska och det andliga/själsliga. För att vi ska må bra och vara i balans, behöver alla fyra benen vara lika långa. Kroppen är en lika viktig del i vårt välmående, som vårt inre välmående. 

 

(VIP = Very Important Point)


Visa hela inlägget »

Är du en vanlig förnuftig människa, men som har en ovanlig eller enligt din mening knasig fobi?

 

Kanal 5 håller på att spela in ett reportage med en duktig hypnotisör/NLP-coach i Stockholm. Hela programmet handlar om vanliga människor som på något sätt har något som är annorlunda. Själva delen med fobi är ca 10 minuter. Det går inte ut på att förlöjliga dig, utan snarare en nyfikenhet över hur de kommer sig att du har en sådan udda fobi. Du får hjälp att lösa fobin helt och hållet med hjälp av hypnos. Behandlingen är kostnadsfri mot att du ställer upp på intervju i TV. Inspelning sker i september i Stockholm och eventuell resa + uppehåll bekostas av produktionen.

 

Hör av dig till mig på info@karintyden.se för mer information.

 

 

Visa hela inlägget »
Etiketter: hypnos, fobi, kanal5, kanal 5
Some things that excites me Some things that excites me

 

Varje fredag delar jag med mig av mina små egenkomponerade citat. Gilla, kommentera, protestera, reflektera och använd. 

 

Frågan du ska ställa till dig själv är inte: "Vad ska jag göra?", "Vad är mitt mål?", utan "Vad skulle hänföra mig?"

- Karin Tydén

 

Mina reflektioner

Vad ska jag göra? och Vad är mitt mål? är inte alltid det som gör mig mest glad. Vad ska jag göra? innehåller gärna måste, borde, vad vill andra, vad är bäst strategiskt, politiskt… Vad är mitt mål? innebär ofta att jag har blicken på mållinjen och glömmer att njuta av själva loppet. Vad är mitt mål? gör mig ibland blind och att jag inte ser andra möjligheter som dyker upp på vägen. Möjligheterna skulle visserligen göra att jag tar en omväg eller ibland till och med att jag ändrar riktning helt och inte når mitt ursprungliga mål, men det skulle bli bättre. Därför ställer jag allt oftare frågan: Vad skulle hänföra mig? eller översatt till engelska (som jag gillar bättre) What would excite me? Denna fråga skapar pirr i kroppen och kickar igång min fantasi och vilja att upptäcka. 

  

(VIP = Very Important Point)

Visa hela inlägget »

Vi ringer inte längre. Vi mailar, twittrar, facebookar, sms:ar. När någon ringer upp ignorerar vi för att ringa upp senare. Vi lämnar allt färre meddelanden på mobilsvararen. Är det en ny telefonkultur? Och varför? Vill vi inte störa? Vill vi kommunicera precis när vi känner för det? 

 

Själv upplever jag att det ibland är lättare att klämma in ett snabbt sms än att ringa när jag är på språng. Det tar bara några sekunder. Om jag däremot skulle ringa upp skulle jag förlora 5 minuter. What?! Förlora vad? Jag vinner! Jag får värme från vänner. Jag får höra intressanta historier som inte delas på Facebook, jag får lyssna på intressanta utläggningar som inte får plats på Twitter. Jag får dela mitt skratt med andra. Och ibland bara prata lite nonsens, men som är härligt när någon annan aktivt lyssnar.

 

Så ring mig! 

Visa hela inlägget »
Etiketter: telefonkultur

Om du vill att omgivningen ska uppfatta dig som trovärdig, tala och skriv konkret.

 

Några sätt att kommunicera mer trovärdigt är:

  • Vi upplever ofta att om något innehåller fler detaljer, så är det mer trovärdigt. Det indikerar att avsändaren kan sina saker.
  • Vi tror att livfulla berättelser är mer sanna. Det låter som berättaren verkligen har varit där.
  • Vi tror att fler hårda fakta gör en osannolik händelse mer sannolik.

Lägg alltså till extra detaljer och gör din berättelse färgrik. Men om du inte har fler detaljer? Och om du inte vill späcka din kommunikation med för mycket fakta?


Att bara bli mer konkret kan räcka. Jämför de nedanstående meningarna:

1. Jag gillar att läsa böcker. 

2. Sedan jag läste Alkemisten är jag fast och Paulo Coelho har blivit en mina författarfavoriter. 

 

Mening nummer 2 säger mer om mig, än nummer 1, eller hur? Mening nr 1 är mer abstrakt och lämnar stort spelrum att spekulera kring vem jag är. I mening 2 får du en större känsla för vem jag är, du lär känna en del av mig. Konkreta ord refererar till något verkligt som jag kan relatera till. Vaniljglass är mer specifikt än dessert. När jag blir mer konkret, blir jag mer tydlig för min omgivning. När jag blir mer tydlig, uppfattas jag också ofta som mer trovärdig. 

 

Men varför tycker vi då att det ligger mer sanning och trovärdighet i det som är konkret?

  • Våra sinnen processar konkreta uttalanden snabbare och vi associerar automatiskt snabbt och enkelt med trovärdighet. 
  • Det är enklare för oss att skapa mentala bilder av konkreta uttalanden. När något är enklare att skapa sig en bild av, är det enklare att komma ihåg och verkar då mer trovärdigt.
  • När något är enklare att föreställa sig, verkar det mer sannolikt och därför mer trovärdigt.
Visa hela inlägget »

Varje fredag delar jag med mig av mina små egenkomponerade citat. Gilla, kommentera, protestera, reflektera och använd. 

 

"Problemet är att många inte håller ögonen på bollen."

- Karin Tydén

 

Mina reflektioner

Det är ofta vi glömmer bort sakfrågan, grundproblemet, det som är viktigt. Detta gäller både professionellt och privat. Jag tänker ofta på att vi i våra relationer börjar bråka om oviktiga saker, för att det är enklare och mindre riskfyllt, än att ta tag i det verkliga problemet. Det är också så lätt att gå upp i alla vardagsdetaljer och måsten och glömma bort det som är viktigt för oss i livet. Det gäller att hålla ögonen på bollen. Alltid! 

  

(VIP = Very Important Point)

Visa hela inlägget »

Företag älskar att säga att de är kreativa och uppmuntrar tänkande utanför boxen. Teresa Ambile, Director of Research för Harvard Business School, har gjort en studie över lång tid och upptäckte att många organisationer istället dödar kreativiteten. 

 

Här hittar du de sex vanligast sätten att döda kreativitet:

 

  • Fel person för jobbet. Många företag ger jobbet/uppgiften till den person som verkar mest lämplig (varit längst på jobbet, har mest utbildning, står näst på tur för befordran etc). Cheferna glömmer bort att se vad som krävs för att utföra jobbet/uppgiften på bästa sätt.
  • Begränsad frihet. Medarbetarna behöver mål och struktur, men många gånger gillar cheferna att också styra hur dessa mål ska nås. En säker kreativitetshämmare.
  • Begränsade resurser. Kreativitet kräver ibland tid och pengar. Genom att sätta orealistiskt korta deadlines och att begränsa resurserna till ett minimum, dör kreativiteten. 
  • Reducera gruppmångfalden. Att i en grupp bara stoppa in medelålders män i kostym som gärna dunkar varandra i ryggen av medhåll, främjar inte kreativiteten. De är sällan oense, de orsakar inte trubbel och de har inga nya idéer. Grupper med olika färdigheter, talanger och synsätt skapar kreativa lösningar. Möjligen är vägen fram till resultatet något längre och ibland lite bumpigare, men idéerna är oftast bättre. 
  • Liten uppmuntran. Det är enklare att kritisera än att ge konstruktiv feedback. Om du ständigt möts av utvärderingar och kritik av dina idéer, då slutar du producera idéer. Om du sedan får testa en idé och den inte fungerar, är det vanligt att bli straffad. Vem vågar då försöka?
  • Inget stöd. Interna strider, politik, skvaller och så vidare kan vända organisationen mot sig själv och kreativa processer får inget stöd. 

 

Den ultimata kreativitetsdödaren

Det här är en riktig slamkrypare som ibland tar tid att upptäcka. Företaget säger att de förser dig med stöd, frihet, resurser osv osv, men gör det bara halvhjärtat. Detta ger ett intryck av en kreativ organisation, men producerar inget i verkligheten. Det är så företaget förlorar sina bästa kreatörer. 

Visa hela inlägget »
Etiketter: kreativitet, kreativ