När du uppdaterar din Facebook status, hur många gånger filar på din formulering innan du trycker på Dela-knappen? Hur många gånger har du haft en intern dialog över hur många Likes du kommer att få på ditt inlägg? Och om du kommer att få några kommentarer? Förmodligen rätt ofta.

Hur ofta har du samma interna dialog innan du ska prata med din bästa vän? Förmodligen aldrig, eller i alla fall inte speciellt ofta.

Varje gång du delar något på Facebook, Twitter, Google+ eller i andra kanaler, försöker influera din omgivning och hur denne ser på dig. Varje 140-teckens meddelande som går iväg skapar en publik databas som definierar dig. Men i slutändan – det är inte den verkliga du. Det är den humoristiska, förtjusande, fascinerande, intelligenta, vänliga version av dig. Sociala medier är i vissa fall inte en konversation med människor du känner, utan snarare ett skyltfönster där du kan visa upp dig.

De flesta riktiga konversationerna sker inte publikt. Du går inte på ett party och berättar högljutt för alla om ditt senaste misslyckande. De konversationer som sker i mixade sällskap har ett redigerat innehåll. Du talar om för människor vad du tror de vill höra. Du berättar intressanta saker om dig själv, för att få omgivningen att gilla dig. Gärna något självupplevt, lagom genant och med en humoristisk tvist. Då har du chansen att ses som både humoristisk och ödmjuk. Den sociala media sfären är i många fall uppbyggd på samma sätt. Du delar med dig små bitar av dig själv, som gör dig intressant.

Självklart är det inte fel att bygga upp ett personligt varumärke på nätet och då behöver du tänka på vad du säger och hur du säger det. Men glöm inte att de sociala nätverken är som ett party med mixat sällskap och du serveras därmed den editerade versionen av gästerna. Vill du lära känna någon på ett djupare plan, träffas IRL och gärna på tu man hand.