MINNEN FRÅN LIVMODERN



 

Många frågar mig hur långt tillbaka i sin egen historia man kan komma för att hitta minnen och händelser som på något sätt påverkat en i livet. Du kan faktiskt komma ända tillbaka till din vistelse i livmodern och de så kallade preverbala minnena, de minnen vi har innan vi kan prata. Oftast ligger dessa minnen gömda långt ner i det undermedvetna sinnet.
 
Biologen Bruce Lipton, författare av ”The Biology of Beliefs”, pratar ofta om den nya vetenskapen epigenetik. Förr trodde vi att generna kontrollerade allting. Idag vet vi att tankar, trosföreställningar och miljön kan slå av och på genernas uttryck. Epigenetiken visar att molekyler från olika upplevelser, till exempel ett trauma, kan fästa på generna och sedan slå på eller av dessa. Vi vet också att känslor är biokemiska tillstånd och att känslor bildar molekyler som ”fastnar” i kroppen. Så om en blivande mamma lever i en våldsam miljö, kan till exempel molekyler av rädsla föras vidare till fostret som börjar förbereda sig för att komma ut i en våldsam miljö.  Barnet som föds kan då bli extremt oroligt redan från början.
 
Nu när vi vet att vår omgivning kan påverka oss, så är det viktigt att förstå att livmodern är barnets första omgivning. När jag arbetar med klienter kommer jag ofta tillbaka till upplevelser i livmodern. En sådan intressant session där roten till klientens problem uppstod redan i livmodern, var Mark.
 
Mark kunde inte hantera utmaningar. Han gav bara upp och blev passiv och han hade känslor av panik och hjälplöshet inför utmaningar. När barn föds slås deras fightkänsla automatiskt på när de ska igenom födelsekanalen. De vet att de behöver kämpa för att komma ut och gör det helt naturligt. I just det här fallet hade Marks mamma valt ryggbedövning och hade fått för mycket bedövning (vilket hon bekräftade för Mark) och detta hade påverkat Mark som foster. I hypnos får Mark kontakt med minnen i sin mammas livmoder och med tårar i ögonen berättar han hur han inte hittar ut, att han är yr, totalt panikslagen och hjälplös. Den naturliga reflexen att kämpa sig ut blev bedövad och han fick hjälpas ut. Den första utmaningen han mötte i sitt liv kunde han inte klara av och den programmering som skapades där och som sedan följt honom hela livet var att han inte kunde klara utmaningar.
 
Vi löste upp denna programmering på en session och några veckor senare fick jag följande SMS: ”Jag kan göra allt. Jag kan hantera allt. Jag klarar av allt. Det känns fantastiskt.”
 
Så om du har en känsla av att du har haft något hela livet, så kan roten till ditt problem ha startat mycket tidigt, till och med i livmodern. Vår hjärna är mycket mer utvecklad i fosterstadiet, än vi tidigare trott. Det lilla fostret har också fullt utvecklade känslor mycket tidigt, så fostret kan till exempel känna både smärta och oro. Detta ligger dock ofta begravt i det undermedvetna sinnet, så även om barnet inte kommer ihåg smärtan medvetet flera år senare, eller till och med som vuxen, så har det undermedvetna sinnet sparat precis allt och smärtan, rädslan, oron eller vad det än är, manifesteras i tankar, känslor och beteenden senare i livet. Många av dessa undermedvetna minnen kan driva mycket av det vi gör idag.
 


Jag rekommenderar dig att se filmen In Utero. Och här har du trailern.
 
Så respektera och ta hand om alla våra blivande mammor, så hjälper vi även barnen.

<3 Karin