HOOKAR UPP MED FEL PERSON?




















Det är ganska vanligt att klienter kommer till mig och säger att de alltid väljer fel partner. De vill ha hjälp att hitta anledningen till att de faller för fel typ.

Anledningarna till att vi ibland väljer fel partner i livet är individuella, men oftast faller vi i någon av nedanstående välbekanta gropar. Och det gäller inte bara kärleksrelationer, utan även vänskapsrelationer, affärsrelationer – egentligen alla typer av relationer.

1. Vi förstår inte oss själva
När vi är på jakt efter en partner målar vi ofta upp ganska vackra, men ospecifika, vaga krav eller önskemål. Han/hon ska vara ”snäll”, ”rolig att vara med”, ”attraktiv”, ”äventyrslysten”… Önskningarna eller kraven är inte fel, men tyvärr är de inte tillräckligt exakta i vad vi specifikt vill ha och behöver, för att vi ska bli lyckliga.

Alla är vi lite ”smågalna”, på vårt eget lilla speciella sätt. Vi vet att vi är ibland otrygga, omogna, lättstötta, småsinta, egoistiska osv, men vi vet inte alltid hur vi är det, eftersom vi sällan blir uppmuntrade att verkligen titta på dessa sidor hos oss själva. Den primära uppgiften för oss alla är därför att få en överblick över våra smågalna sidor. Vi behöver helt enkelt lära känna oss själva ordentligt. Var dessa smågalna sidor kommer från, vad dessa sidor får oss att göra, och viktigast, vilken typ av människor som antingen provocerar eller mildrar dessa sidor hos oss. Ett bra partnerskap handlar inte så mycket om en relation mellan två fullständigt balanserade människor, utan snarare en relation mellan två personer som har hittat en medveten balans mellan sina tokigheter.

Om någon säljer in sig perfekt till dig som eventuell partner (vilket vi alla gärna gör när vi dejtar, eller hur?), så bör dina varningsklockor börja ringa. Frågan är inte om det finns några problem eller inte, frågan är bara VAR problemen kommer att ligga? Så istället för att försöka undvika alla problem, för det går nämligen inte, behöver vi hålla utkik efter den partner som är optimalt utformad att tåla våra små galenskaper. En bra fråga redan första dejten skulle därför kunna vara ”Och hur är du galen?”

Problemet är att kunskap om våra egna smågalna sidor, inte alltid är enkelt att skaffa sig. Det kan ta åratal och många situationer innan vi börjar förstå oss själva bättre. Det är först när vi är riktigt djupt involverade i en partner, som vi har möjligheten att möta våra galnare sidor. När mer ytliga relationer hotar att avslöja våra ”svåra” sidor, börjar vil skylla på vår partner och lämnar personen. Ett av de största privilegierna med att leva själv, är den smickrande illusionen att vi är en ganska enkel person att leva med.

När vi inte riktigt förstår hela vår karaktär, vem vi verkligen är med alla våra sidor, vet vi heller inte vilken partner vi ska leta efter och vilken partner vi ska akta oss för.

2. Vi förstår inte andra människor
Andra människor är oftast också fast på samma nivå av självkännedom som vi är. De förstår inte sig själv och kan därför inte informera oss om vad som är deras galenskaper.

Självklart försöker vi förstå dem. Vi träffar deras vänner, deras familj, vi dricker vin och pratar. Och vi pratar lite till. Allt detta gör att vi får en känsla av att vi har gjort vår hemläxa. Men har vi verkligen gjort det?

När vi anställer personer för viktiga tjänster låter vi de sökande gå igenom detaljerade psykologiska tester och ibland till och med bli intervjuade av specialister inom beteendevetenskap, psykologi och rekrytering. Varför gör vi inte detta i relationer?

Vi behöver veta mer om en persons psyke innan vi blir tillsammans med dem. Vi behöver veta deras attityder och värderingar kring livet, relationer, familj, sexualitet, pengar, barn, åldrande, trohet och hundra andra saker. Jag har en mycket vis klient som sagt till sin framtida man, att de inte officiellt är ett par förrän hon känner till mer om hans sidor och vad han vill ha ut av livet. Yes!

Om vi inte tar reda på en massa om vår framtida partner, blir vårt val mer baserat på hur de ser ut eller agerar just för stunden. Eller hur de säljer in sig själva. Risken finns att vi projicerar in en massa perfektion i vår framtida partner baserat på en ganska skral bevisföring. Vår hjärna är designad att fylla i de delar som saknas för att göra bilden komplett och vi gör precis samma sak när det gäller att avläsa karaktären i vår tilltänkta partner. Därför är det tyvärr enkelt för oss att utveckla helt fel bild. Vet ni hur många gånger jag har hört, att en partner som gullar med sina syskonbarn, bara måste älska barn. Och sedan förvåningen när personen inte vill ha barn. 


3. Vi är inte vana att vara lyckliga
Vi tror att vi söker lycka i kärlek, men det är inte riktigt så enkelt. Vad vi ofta söker är en familjär känsla, vilket kan hindra oss att bli lyckliga. I vuxna relationer återskapar vi ofta några av de känslor som vi känner igen från barndomen. Det var som barn vi först fick veta och började förstå vad kärlek innebar och betydde. Men tyvärr så har de lektionerna vi snappat upp inte alltid varit korrekta. Den kärlek vi kände till som barn kanske har blivit ihoptrasslad med mindre trevlig dynamik – att bli kontrollerad, bli förödmjukad, bli övergiven, bli bortprioriterad, brist på kommunikation. För att summera det hela – smärta, lidande. 

Som vuxna kan vi då avvisa vissa hälsosamma kandidater som vi möter, inte för att det är fel på dem, utan för att de helt enkelt är för välbalanserade (för mogna, för förstående, för pålitliga) och detta rätt känns ofamiljärt och främmande. Det känns fel, helt enkelt. Istället letar vi efter kandidater som vårt undermedvetna dras till, inte för att kandidaten kommer att få oss att må bra, utan för att de kommer att göra oss frustrerade på ett familjärt sätt.

Vi gifter oss med fel person för den rätta partnern känns fel. Vi känner att vi inte förtjänar dem, eftersom vi inte har någon erfarenhet av hälsosam kärlek. Vi associerar inte att vara älskade, med känslan av tillfredsställelse.  Vi associerar kärlek med smärta och lidande.

4. Att vara singel är hemskt
Vi är aldrig i rätt sinnesstämning att välja en partner, när vi ser singelskapet som något hemskt. Vi behöver vara tillfreds med att vara singel för att välja en bra partner. Annars finns risken att vi älskar mer att slippa vara singel, än vi älskar vår nya partner. Vi vill snarare bort från singelskapet, än att gå mot en bra relation.

5. Känslan värderas för högt
Förr i tiden var äktenskap ofta ett rationellt beslut, en affärs-överenskommelse. Att sammanföra kungadömen eller att få mer land. Det var helt annorlunda mot hur vi ser på äktenskap och lycka idag. Däremot har vi idag ersatt resonemangsäktenskap med känsloäktenskap, det romantiska äktenskapet. Hur vi känner för någon ska vara den enda guiden för om vi ska bo ihop eller inte. Om jag känner mig kär, räcker det. Känslan regerar. Du ska inte tänka för mycket kring varför du vill ha en relation, varför du vill bli sambo, varför du vill gifta dig.  Att skriva för- och emotlistor är kallt och absurt. Missförstå mig inte. Jag menar inte att du ska sätta dig ner och göra en för- och emotlista för allting, men lite sunt förnuft och inte bara känsla är viktigt. Tänk bara på boken ”Förnuft och Känsla” skriven av Jane Austen, som beskriver hur systrarna Elinor och Marianne hittar en balans mellan förnuft och känsla i livet och kärleken.

6. Vi vill frysa lyckan
Vi har en desperat längtan efter att permanenta saker. Vi vill gärna äga det vi gillar. Vi vill vara säkra på att det vi har inte försvinner. Vi vill gifta oss med den person som vi har det underbart med. Ibland ser vi äktenskapet som en garanti för den lycka vi upplever med någon. Att gifta sig permanentar något som annars kanske skulle flyta omkring.

Vi träffas och blir förälskade och allting känns underbart. Det är då enkelt att flytta ihop eller gifta sig för att göra känslan permanent. Men att gå in seriöst i en relation, att gifta sig eller bli sambo, leder ofta till hus, amorteringar, pendling, barn…. Den enda gemensamma ingrediensen är partnern. Och det kanske var fel ingrediens. 

LÖSNINGEN
Lär känna ditt undermedvetna och hur du fungerar. Våga fråga dig själv om du väljer din partner utifrån en familjär känsla eller utifrån möjligheten att verkligen bli lycklig. Våga vara lycklig, men håll inte fast den, utan njut av den i stunden. Blanda in lite förnuft i känslan. Och sist men inte minst, skapa en god relation med dig själv.