De 4 nivåerna i mänskliga relationer
Det finns fyra nivåer eller dimensioner av emotionell och spirituell utveckling när det handlar om hur vi människor relaterar till varandra. De fyra nivåerna är som en spiral där vi hela tiden rör oss mellan nivåerna. Målet är att inte fastna på någon nivå.
Behovet av att dominera och ha kontroll
Den första nivån är behovet av att kontrollera omgivningen och sitt eget liv. Detta är den lägsta nivån i den emotionella och andliga utvecklingen, där människor mest är intresserade av att dominera och ha makt över andra. Makten används för att få en personlig fördel och man är mest motiverad av att tillfredsställa själviska behov. Relationerna är oftast exploaterande. Den drivande känslan här är rädsla. Typiska problem på denna nivå är vissa former av drogmissbruk, beteendeproblem och bisarra beteenden.
Behovet av att bli älskad
Andra nivån är behovet av att vara älskad av betydelsefulla personer i sitt liv. På denna nivå är personen mest fokuserad på att bli omhändertagen och älskad. Personen är dock fortfarande ganska självisk och fokuserad på sig själv. Den drivande känslan bakom är längtan.
Önskan att bli älskad och uppskattad kan plocka fram våra bästa kvaliteter, men kan också skapa själviskhet. Rivalitet och våldsamt beteende kan baseras på önskan att bli favoriserad. Ett barn kan till exempel vara ”besvärligt” för att få uppmärksamhet. Självskadebeteenden kan också vara ett sätt att få uppmärksamhet. En person kan utveckla ett negativt symtom i hopp om att framkalla oro hos sin partner.
På den här nivån verkar det som om personens behov aldrig blir tillfredsställt, det finns alltid frustration och relationen till andra karaktäriseras ofta av orimliga krav och kritik. Många som är fast på denna nivå upplever depression, oro, fobier, ätstörningar och ensamhet.
Behovet att älska och skydda andra
På den tredje nivån är det största behovet att ge kärlek och skydda andra. Att älska och skydda andra kan framkalla våra bästa kvaliteter av medkänsla, hängivenhet, generositet och godhet. Men det kan också framkalla intrång, habegär, dominans och våld och rättfärdigas ofta att det sker i kärlekens namn. Föräldern som straffar sitt barn för ”barnets eget bästa”, älskaren som dominerar för att skydda, läraren som kritiserar för att lära ut det rätta.
En person som känner sig maktlös i att ge kärlek och skydd kan använda indirekta medel för att visa att han/hon bryr sig. Ett barn kan distrahera en förälder från dennes problem, genom att utveckla orealistiska rädslor eller genom att uppföra sig bråkigt. Föräldern får då en paus från sitt eget problem för att ta hand om barnet. Genom att barnet ordnar denna paus, erbjuder barnet kärlek och skydd till föräldern. Men denna kärlek sker på bekostnad av barnets välmående och hindrar barnets egen möjlighet att utvecklas positivt. På denna nivå är den främsta drivkraften förtvivlan. Personen kan bli desperat av frustration av att inte kunna ge tillräckligt med kärlek och skydd till sina nära och kära. Överdriven oro över att ge kärlek och skydd kan leda till besatta tankar, skuld och våld både mot sig själv och andra.
Behovet av ånger och förlåtelse
På fjärde nivån finns möjligheten för ånger och att förlåta de som gjort oss illa. Alla gör misstag, medvetet eller omedvetet så gör vi andra illa ibland. Och alla har vi någon gång blivit sårade. Att kunna ångra det vi gjort fel och förlåta de som gjort oss illa är den högsta emotionella och andliga nivån. Men när vi fastnar här, kan vi uppleva sorg, isolering och den drivande känslan är skam. Här behöver personen ledas tillbaka till den första nivån och behovet att kontrollera sitt eget liv och omgivning, istället för att vara överdrivet fokuserad på skada som har uppstått i det förflutna.
Det finns alltså inte en nivå som är bättre än någon annan, meningen är att vi ska röra oss mellan nivåerna och inte fastna på någon av dem. Vi behöver alla nivåerna vid olika tillfällen i våra liv och i olika stora doser.