Njuter du via ombud?

Vi har spegelneuroner i hjärnan som gör att när vi ser en känsla hos någon annan, upplever även vi känslan. När vi ser någon utföra en handling aktiveras samma neuroner i vår hjärna som hos den som utför handlingen, trots att vi inte rör oss ur fläcken. Det är därför vi kan bli helt galet glada över ett fotbollsmål, eller vråla av ilska åt en höjdhoppare som missar ribban med någon centimeter. Mina spegelneuroner upplever samma glädje och frustration, trots att jag sitter stilla i soffan med mitt TV-godis.

Min fundering är hur ofta vi egentligen använder TV:n för att aktivera våra spegelneuroner och för en struntsumma få dem att darra en stund av spänning? Eller ännu värre, hur ofta visar TV:n oss allt det vi missar? Saker vi egentligen borde uppleva på riktigt och inte avnjuta via ombud.