Men varför har vi då så svårt för att låta bli vårt Facebookande? Varför uppdaterar vi våra liv offentligt med helt ointressanta detaljer ur vårt liv? Enligt PS! tillfredställer livet på ”fejjan” våra mest grundläggande behov. Vi är flockdjur som gillar att interagera och vill bli sedda. Vi blir också belönade för vårt beteende och det gör det svårt att sluta. Även om vi inte blir belönade varje gång, så händer det att vi får en gilla-markering eller en kommentar. En annan faktor som gör oss sålda på FB är att belöningen sker direkt. Vårt nervsystem gillar helt enkelt snabba belöningar.
Men vilken bild av oss är det vi egentligen förmedlar? Och ger vi rätt intryck? PS!menar att vi framställer ett bästa möjliga själv. På FB redigerar vi vårt liv till en positiv reklamfilm. Vi marknadsför oss själva, helt enkelt.
De sex vanligaste FB-typerna
Evighetsuppdateraren kommenterar hela sitt liv i realtid – ”på väg till jobbet”, ”lunchar”, ”borstar tänderna”. Dessa uppdateringar har väckt så mycket irritation att det till och med har bildats motgrupper på FB. Ett exempel är ”Vi som inte statusuppdaterar utan att ha något att säga”.
Mystiska skribenten lockar läsare genom att framställa sitt liv i fragment – ”jag gjorde det!”, ”bara 10 timmar kvar”. Obegripliga inlägg som gör att du hela tiden känner att du borde ha vetat mer eller känt till något i förväg. Detta sporrar den mystiske skribenten.
Katastrofpersonligheten söker ständigt sympati genom inlägg om hur svårt han eller hon har det. Allting är alltid katastrof.
Vi har barn-personligheten har bilder på barnen och alla statusuppdateringar handlar om de små raringarna. Vi andra orkar möjligen göra tummen upp.
PR-personen eller självhävdaren. Alla inlägg handlar om att framhäva honom själv. Han skriver om karriären, networkar konstant och trendspanar gärna. Han skriver gärna på engelska och kommer med tusen tips på hur för förbättrar ditt liv.
Kompissamlaren har över 800 vänner och får dig att ängsligt snegla på dina futtiga 52. Du kan trösta dig med att han inte har en aning om vem dessa 800 är, utom möjligen de 100 första.
Källa: Petra Olander, PS!